Det tog lite längre tid än många hade trott, men till slut föll Centerpartiet som väntat till föga och valde att stödja Stefan Löfven som statsminister. Annie Lööfs självförhärligande presskonferens bekräftade detta under fredagseftermiddagen och därmed är kampen mellan Löfven och Kristersson i praktiken över.

På presskonferensen påstod hon, helt utan ironi i rösten, att Centerpartiet nu blir ett starkt oppositionsparti och att hon själv ”har en väldigt stark borgerlig liberal identitet”. Och ändå låter hon alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet regera vidare. Det är en ynkedom, men C har nu valt sida.

Socialdemokraterna sitter således kvar vid makten. Som väntat. Annie Lööf har spelat sina kort väl, det måste medges. Centerpartiet förefaller ha fått igenom en hel del av sina förslag i sin uppgörelse med Löfven (se PDF), och genom att inte själv ingå i regeringen får C en liknande sits som den V hade under den förra mandatperioden.

Dock måste Centerns samarbete med Socialdemokraterna kallas betydligt mer formaliserat. Nedanstående lista är med några tillägg en sammanfattning av vad som presenterades på Lööfs presskonferens, en blandning av både C- och L-förslag och där givetvis även S och MP får igenom sina vallöften.

  • Sänkta arbetsgivaravgifter för små och medelstora företag
  • Ingångsavdrag för anställning av ”nya på arbetsmarknaden”
  • Breddat RUT, inkl. ”äldre-RUT”
  • Lösa problemet med kompetensutvisningar, särskilt visum för högkvalificerade
  • Höjda miljöskatter, inkl. kemikalieskatt
  • Påstått säkrad valfrihet i välfärden
  • Stärkt rättssäkerhet för markägare och skogsföretag
  • Utredning av gårdsförsäljning av alkohol
  • Reformerad Arbetsförmedling ”i grunden” baserat på LOV
  • A-kassan ska trappas av enligt flexicurity-modell
  • Undantag från turordningsreglerna
  • Sänkt skatt på arbete, färre ska betala statlig skatt
  • Avskaffad värnskatt
  • Svenskundervisning och samhällsinformation ska ges nyanlända från dag 1
  • Införd SFI-peng liknande den SFI-bonus som fanns förr
  • Fri hyressättning i nyproduktion
  • Utredning om förstatligande av skolan
  • Stopp för nyetablering av konfessionella skolor
  • Betyg från fjärde klass för de skolor som vill
  • Återinfört friår
  • Införd ”familjevecka”
  • Språktest för medborgarskap
  • Återinförd familjeåterförening för s.k. alternativt skyddsbehövande (dvs de flesta) när migrationslagen förlängs i två år
  • Ny humanitär skyddsgrund ska utredas
  • Jämställdhetsmyndigheten blir kvar

Min kritik är delvis densamma som när överenskommelsen mellan S, MP, C och L föll i december. Det är ett småduttande och ingen glasklar inriktning på politiken. Men ännu viktigare är att det är socialdemokratiska och miljöpartistiska ministrar som ska genomföra denna politik. Ofta mot sin egen övertygelse.

”Det är värderingar som ger energi och trovärdighet åt politiska förslag”, sade Ulf Kristersson på sin egen presskonferens efteråt. Just så är det givetvis.

Det är alltså en vänsterregering som ska genomföra en politik den inte tror på, under överinseende av två liberala partier som gick till val på att avsätta just denna vänsterregering. Så bisarr är denna lösning.

Lööf nämnde inte med ett ord hur Sverige ska komma tillrätta med skjutningar, parallella samhällsstrukturer eller att hon vill stärka hela rättskedjan. Inte ett ord. Detta visar med all tydlighet Centerns prioriteringar, men vad annat att vänta av ett parti som vill att stenkastare och bilbrännare ska få arbeta hos polisen och räddningstjänsten.

Som väntat vill Lööf se en mer generös migrationspolitik, och så blir det nu också. I ett läge när anhöriginvandringen är avsevärt större än den reguljära asylinvandringen, vill Centerpartiet gasa ytterligare.

Avslutningsvis måste vi minnas vilket facit som Stefan Löfven lämnade efter sig. Aldrig tidigare har en svensk regering fått så hård kritik från lagrådet för sin inkompetenta beredning. Vi såg ministeravgångar till följd av samröre med extremister och för att ha utsatt landets medborgare för säkerhetsrisker genom potentiellt allvarliga läckor.

Regeringen kastade in Sverige i en migrationskris som hotade leda till en systemkollaps till följd av nonchalans och ideologisk blindhet.

Sverige drabbades av ett terrordåd som begicks av en man som på nysvenska kallas papperslös. Vi såg ett ökande antal skjutningar under mandatperioden. Andelen handgranatssprängningar per capita fick bedömare runt om i Europa att höja på ögonbrynen för det lilla landet i norr. Sexualbrotten ökade markant. Vårdköerna ökade. Alltfler skolor började installera övervakningskameror och föra diskussioner om metalldetektorer.

Denna utveckling har, nota bene, eskalerat i blomstrande högkonjunktur. Vad Stefan Löfven kan åstadkomma i en lågkonjunktur vill jag inte veta. Men vi kommer att bli varse tack vare de två liberala partierna.

En reflektion om vilka eventuella positiva följder Centerpartiets besked kan tänkas få på sikt kommer. Allt är inte nattsvart även om det kanske känns så. Men det är inte läge just nu. Nu ska detta smältas i lugn och ro.

Då var då. Nu är nu.