”Det var precis så det började i 30-talets Tyskland!” Samtidens fixering vid Hitlers Tredje rike har blivit som en drog. Det tycks vara den enda historiska parallell liberaler och socialister är förmögna att dra i sina politiska analyser av vår samtid.

De ständiga 30-talsreferenserna fördummar varje debatt i vilka de används. Senast i den svällande högen av exempel är (förstås) Ungern. Denna gång handlar det om den ungerska regeringens idé att befria trebarnsmammor från inkomstskatt och ge kvinnor under 40 som gifter sig för första gången ett subventionerat lån på drygt 300 000 kronor, där en tredjedel avskrivs när andra barnet föds.

Kort sagt: Ungerns styre försöker uppmana befolkningen att föda fler barn. Alltså det svenska politiker har försökt göra i decennier genom barnbidrag, subventionerad barnomsorg och en generös föräldraförsäkring. Aftonbladet (via Unvisit) anser att Ungerns socialpolitik för att få kvinnor att föda fler barn ger ”obehagliga associationer” till 30-talets Tyskland (några medaljer till kvinnor som föder många barn ingår såvitt bekant inte i regeringens politik).

Hur hemmablind kan man egentligen bli? I Sverige ges inte bara flerbarnstillägg för den som föder minst två barn, vi ger även en växande rabatt på förskoleavgiften ju fler barn du sätter till världen. I Ungern uppmanar regeringen kvinnor att vara hemma för att ta hand om barnen. I feminismens Sverige var det fram tills alldeles nyligen möjligt för invandrare att ta ut föräldrapenning retroaktivt vilket i praktiken innebar att kvinnor kunde vara hemma med barnen i flera år medan mannen arbetade.

Därmed inte sagt att den ungerska lösningen är särskilt bra. Min grundinställning är att den som skaffar barn i största möjliga mån själv ska stå för kostnaderna. Jag är därför motståndare till generella barnbidrag eller politiska påtrycksmedel över huvud taget. Men att dra pinsamma 30-talsparalleller är enbart fördummande.

Det är förbluffande hur blinda för det egna landets socialpolitik många uppenbarligen är. Det blir lätt så när somliga inbillar sig att Sverige är normen i världen, själva urtillståndet, medan resten av civilisationen är avvikare som ännu inte funnit den rätta vägen via den heliga läran kallad socialdemokrati och feminism.

Ungern beskylls för att vilja öka befolkningens storlek medelst inhemskt barnafödande allena. Sverige har valt motsatt väg – visserligen består den generösa socialpolitiken som underlättar och uppmanar till stor familjebildning, men det är invandringen som utpekats som lösningen på våra påstådda demografiska problem.

Stefan Löfven utvecklade detta resonemang i en intervju samma år som migrationskrisen slog till med full kraft. Genom att luta handen snett uppåt beskrev han en demografisk utveckling som enligt statsministern innebär att Sverige behöver invandring. Annars kommer vi varken ha välfärd eller pensioner i framtiden. Resonemanget har upprepats otaliga gånger i alla tänkbara debatter sedan dess men blir knappast mer sant för det.

Landets demografiska utveckling beskrivs ibland som en tickande bomb. Den gamle finansministern Pär Nuder använde begreppet ”köttberget” för att på det mest oförskämda sätt beskriva den stora grupp 40-talister som 60-talisterna förväntades ”föda”.

Nå, hur ser då denna demografiska bomb ut? Som synes nedan är det inte fråga om någon bomb över huvud taget. Det som förespråkarna för hög asylinvandring som ett sätt att lösa finansieringen av både välfärdssystem och pensioner ideligen bortser från, är att även de som invandrar nyttjar sjukvård, tandvård, förskola, skola och annat. De är inte bara den där åtråvärda arbetskraften som Löfven kastar lystna blickar åt, och när det kommer till att nyttja vård är det sannolikt så att denna grupp dessutom gör det mer än den genomsnittlige svensken (och samtidigt bidrar mindre).

Sverige gör gott i att sopa framför egen dörr innan vi beskyller andra länder för att styra medborgarnas beteende i en viss riktning. De flesta länder gör detta i någon mån, och internationellt sticker snarare Sverige ut som en politisk avvikare än något annat.

Det är synnerligen få länder som föredrar att lösa sina demografiska problem med asylinvandring från några av världens sämsta länder och värsta kulturer. Sverige är ett av dem. Detta gör inte alla andra länder konstiga, snarare tvärtom.

Boom! Eller kanske inte.