Gratistidningen Metro har ekonomiska bekymmer. De anställda har inte fått lön och tryckningen av pappersupplagan har tillfälligt ställts in. DN har tappat läsare under lång tid och försöker med aggressiva erbjudanden locka onlineprenumeranter. Svenska Dagbladet lever på presstöd. Sveriges Radio attraherar allt färre lyssnare – på tre år har den tidigare så populära P3 tappat nästan 40 procent av sina lyssnare.

I dessa föränderliga tider när ett nytt medie- och politiskt landskap formas söker politiker och andra företrädare för etablissemanget efter konstanta ting, trygghet. Så kan vi förstå att riksdagen snabbt och utan större debatt röstade igenom en tvångsfinansiering av public service via skattsedeln. Om allt färre är intresserade av att betala för public service, gör det obligatoriskt! Detta motiverades med att public service är en ungefär lika viktig beståndsdel av vår demokrati som rättsväsendet.

Så kan vi också förstå varför Europaparlamentet under tisdagen röstade igenom det kritiserade upphovsrättsdirektivet inklusive länkskatt och uppladdningsfilter, även om detta har många fler dimensioner. Motståndarna utmålades som köpta av Facebook och Google. När direktivet ska implementeras kan det komma att skilja sig i detaljerna från land till land, men globala bolag som Google måste naturligtvis anpassa sig efter den strängaste nivån för att kunna verka.

Sammantaget handlar de folkvaldas och mainstreammediernas mission nu om att säkra sina maktpositioner och bekämpa förändring. Kosta vad det kosta vill. Vanliga medborgare som sover sig igenom dessa förändringar kan komma att få ett bryskt uppvaknande en dag. Men det sannolika är att de flesta inte kommer märka särskilt mycket – i likhet med hur den genomsnittlige kinesen som går till arbetet och sköter sitt inte märker hur övervakad och begränsad denne faktiskt är.

Upphovsrättsdirektivet är ett tecken i tiden. Etablissemanget i väst kritiserar Polen och Ungern för brister i rättssäkerheten och Ryssland och Kina för omfattande censur. Men hur ser det ut på hemmaplan? Frankrikes president Emmanuel Macron vill ge domstolar makten att stänga fria medier om de anses publicera falska nyheter. Detta för att ”försvara liberala demokratier”. Det känns varken liberalt eller demokratiskt.

Artikel 13 i EU:s upphovsrättsdirektiv, som röstades igenom i sin helhet med ynka fem rösters marginal, kommer innebära en sorts förhandscensur av sådant som enligt algoritmer betraktas som upphovsrättsskyddat. Ingen som röstade för direktivet har kunnat förklara hur filtret ska kunna se skillnad på memer och satir å ena sidan och upphovsrättsskyddade bilder å den andra.

Det logiska utfallet är att allt spärras först – det är även så socialdemokraten Jytte Guteland har medgett att det måste fungera – varefter sådant som är godkänt släpps igenom. Efteråt. Således: censur i första ledet.

Detta är i praktiken en gigantisk kontrollapparat som kan komma att användas ytterst fult för att begränsa kommunikationen från misshagliga krafter som etablissemanget vill få tyst på. Vi har redan sett hur personer på högerkanten slängs ut från sociala medier i tid och otid – skillnaden nu kan bli att inläggen inte ens publiceras.

Den gamla världen är på väg att dö. En ny värld, för vilken det gamla etablissemanget inte är förberett, är på väg att födas. Räkna med konvulsioner inför öppen ridå. Vi kommer få se desperata föredettingar slåss för sin existens under det kommande decenniet. Räkna också med fler lagförslag som syftar till att bevara den gamla ordningen, hur futilt det än kan verka.

Läs även:
Henrik Alexandersson