Sölvesborgs beslut att dels endast flagga med svenska flaggan och kommunflaggan på nationella helgdagar, dels köpa in tidlös klassisk konst före så kallad utmanande samtidskonst har väckt ett ramaskri som nästan är komiskt till sin natur. Men det säger mer än vi först kan tro.
Reaktionerna på besluten fattade av samstyret mellan SD, KD, M och det lokala SoL-partiet har varit fräna. Aftonbladet anser att SD ”slaktar kulturen” och hänvisar till en lokal ABF-sosse som tycker att SD:s politik innebär att folk inte får tänka fritt. DN:s Erik Helmerson skriver att det som skett i Sölvesborg ”visar med precision hur faran ser ut”.
Kritiken är förstås bisarr. Kommunen förbjuder varken menskonst eller prideflaggor, den bara gör en annan prioritering än många rödgröna styren. Reaktionerna är dock intressanta då de visar på hur skärrat det vänsterliberala etablissemanget blir när dess tankemonopol hotas.
Den som vågar ifrågasätta och har mod att välja en annan väg möts omedelbart av grova anklagelser, överdrifter och övertramp. Allt för att svartmåla och brännmärka. Hanif Bali är ett exempel av många. Partikollegor eller andra partier uppmanas att ta avstånd och stämma in i kören mot avvikaren. Alla måste helt enkelt med.
Vänsterns stora fasa är att borgerligheten ska göra gemensam sak med SD i kommun efter kommun och även i riksdagen. Då är det socialdemokratiska maktinnehavet satt på undantag under överskådlig tid. Först då får vi ett maktskifte på riktigt, ett värderingsskifte som många väljare har önskat länge men som har hindrats av borgerlighetens liberala falanger.
Det är i detta sken som Stefan Löfvens generösa behandling av Centerpartiet och Liberalerna ska ses. S behöll makten men band sig vid ett avtal som innebär att de tvingas genomföra en politik de ägnat decennier åt att varna för. Löfven bet i det sura äpplet för att förhindra det som troligen ändå är oundvikligt på sikt, nämligen att samhällsutvecklingen tvingar fram en motreaktion i form av ett mer konservativt styre.
Jag har en bakgrund i en liberal falang av Moderata ungdomsförbundet och har i många år vistats i Frihetsfrontenkretsar. Men givet den väg som liberalismen tagit i Sverige ser jag faktiskt fram emot ett konservativt styre som gör rätt prioriteringar.
Dessvärre brukar konservatismen föra en del dumheter med sig, som paternalism och moralistiska förbud. Men där är å andra sidan Sveriges liberaler på riksnivå inte mycket bättre i praktiken.
Det var liberaler som stred för att införa sexköpslagen, det är liberaler som slåss för att upprätthålla nolltoleranslinjen i narkotikapolitiken och det är liberaler som möjliggjort en rekordstor bidragsinvandring. Dessutom vill de urholka den nationella demokratin genom att överföra ännu mer makt till Bryssel. Det är ungefär lika aptitligt som några veckor gammal fallfrukt.
Både Sölvesborg och Staffanstorp visar att det går att välja en annan väg. Det går att utmana det vänsterliberala etablissemanget. Kort sagt: det är möjligt att vara normkritisk! Ty det är den vänsterliberala världsåskådningen som är norm i Sverige. Den som utmanar den får vara beredd på både stenhårt motstånd, osakliga påhopp och fula ord.
Detta visar att om vi ska få en verklig förändring av klimatet i Sverige (och nu pratar vi inte om temperaturer), måste Sverigedemokraterna leda. Gilla det eller hata det – så ser den politiska realiteten ut. Inga andra realistiska alternativ för förändring finns i nuläget och på kort sikt.
Vägvalet står Moderaterna och Kristdemokraterna för. Det finns potential här. Men min misstanke är att Moderaterna, i synnerhet under nuvarande partiledning, inte är uppgiften mogen.
En moderatledare som verkar bry sig mer om att behaga DN:s ledarsida än att söka allianser för att få landet på rätt kurs kommer aldrig på allvar våga utmana det rödgröna etablissemanget.
Ulf Kristerssons parti har ju redan garanterat finansieringen för public service, som därmed kan fortsätta bedriva vänsterliberal propaganda i många år framåt. Med sådana ledare blir det inget maktskifte på riktigt.
Tidigare bloggat:
Prideflaggan och de medvetna missförstånden
Läs även:
Peter Santesson
Jag tror att man kan göra en annan intressant iakttagelse.
Pga låsningen på riksnivå så har kanske vi sett ett frö av ny demokrati spira på kommunnivå där SD och andra partier pragmatiskt försöker att lösa problem och agera trots sandlådenivån högre upp. Det kan leda till en förnyelse i svensk politik om 10-15 år.
Kanske att Sverige blir mer decentraliserat politiskt Sett då central styret är så inkompetent.
”Men där är å andra sidan Sveriges liberaler på riksnivå inte mycket bättre i praktiken.”
Ja, och frågan är huruvida det är lika illa, eller värre?
Med Kyrkans vänsterprasslande med Islam och kommunismen, och nu allt mer öppet politiska engagemang (Tro & Solidaritet med många flera), som lägger sig i allt mer och moraliserar, så kan det ju diskuteras.
För att inte tala om kulturetablissemangets moraliska narrativ.
Som du tar upp i din text, enligt dem så MÅSTE kommuner välja konst enligt kulturetablissemangets smak, annars brännmärks de som avviker med annan uppfattning…
”Ty det är den vänsterliberala världsåskådningen som är norm i Sverige. Den som utmanar den får vara beredd på både stenhårt motstånd, osakliga påhopp och fula ord.”
Glöm inte hot (hotar t.ex. arbetsgivare, eller arrangörer av konserter, men dessutom hotas anhöriga), respektive våld.
I minst hundra år har politiken konsekvent vridits allt mer åt vänster. Dagens ”konservativa” tycker som förra generationens radikala. Progressivismen har rullat fram som en ångvält. Vill man utse en vinnare är det inte konservatismen.
Ändå tror vänstern att vi är bara ett val, en ledartext, en flaggning, en bloggpost … en sträckt högerarm? … från ett reaktionärt maktövertagande! Det är en imponerande nivå av förföljelsemani.
Jag skulle vilja säga att det visar hur rädda och svaga de är
Kristan og Hans LE – politisk vridning mot venstre.
Vet ikke om dette blir for langt (det får du, Hans, avgjøre – har du grenser for antall skrifttegn? Kan jeg dele opp i flere innlegg? – men jeg synes følgende skriftstykke er interessant og gir et tidsbilde av holdninger og venstreutviklingen.
Artikkelen er fra en essaysamling og ikke på nett, så må skrive den av.
Du får være opp til deg, Hans om du stryker eller ikke!
Her er artikkelen av H.Rieber-Mohn, datert 7.2.1970:
”ARME REKTOR BLID
Kjell E. Johansson heter en svensk kommunalpolitiker – i Stockholm kan det føre til så tungebrekkende titler som stadsfullmäktigledamot. Forleden kom hans to småpiker, 13 og 9 år gamle, hjem fra skolen med noen brosjyrer som gjorde ham fykende sint, og fikk ham til å interpellere høyere makter i det kommunale forum hvor han gjør seg gjeldende.
Nå kan vel både jeg og andre tenke oss en del brosjyrer i Sverige som en far med småpiker nødig så i skoleveskene deres. Annonser fra svenske postordreforretninger i norske aviser, kan tyde på dét. Her er vi imidlertid på villspor, og må tilbake til utgangspunktet. Brosjyren het ”Om artighet”. Ikke var det skolen som hadde delt den ut – skumle undergravere hadde vært på ferde. Det må ha vært en tung og trykkende dag i det Johansson’ske hjem, og Stockholms-avisen ”Dagens Nyheter” gir da også saken det alvorlige oppsett den fortjener. For her er det uhumskheter som ervute og går, til forgiftning av unge, uprøvde sinn. Noen sitater vil visst gjøre det klinkende klart:
(Forts.)
Anne-Hedvig: Nej, det finns mig veterligen ingen gräns för hur långa inlägg du kan skriva. Så kör på!
Takk!
Syntes historien er et interessant tidsbilde 🙂
(Forts.:)
”Man hälsar först. Dock hälsar ’ung flicka’ först på ’gammal farbror’. Det är artigt att hålla upp dörren åt damer och åt äldre. En god ytre hållning befrämjar också en god inre. Det är faktisk artigt att se städad ut.”
På slike ord måtte det jo bli månelyst. Den nidkjære Johansson fastslår ikke bare at ”mina barn var upprörda över brochyrens innehåll”. Han deler også det opprøret, og vifter med de store prinsipper. Her blåses det til gamle fordommer og reaksjonære vurderinger, kan han fortelle. Med orden i sakene tar han opp fire punkter: Kjønnsrolletenkningen, menneskers utseende, oppfatningen av de eldre, og det pedagogiske. Om alle fire har han tydeligvis sterke meninger. Ikke skal det markeres noen forskjell mellom jenter og gutter. Ikke skal det tukles med barns og unges utseende. Ikke skal de eldre priviligeres. Ikke skal de unge fortelles hva en venter av dem. Deter med andre ord galt hele veien.”
(Forts.)
(Forts.:)
”Her må jeg le – det blir i det hele tatt påfallende, at ennstadig har det lystig over saker som øyensynlig er gravalvorlige østpå. Sjelden dumper jeg ned på Arlanda eller Stockholms Centralstation uten den sterke følelsen av, at nærmere til en ganske pågående, alle steds virksom stats-ideologi er det visst ikke mulig å komme, på denne siden av det etter hvert rustne og gjennomhullede jernteppet. Norge har sitt ”vassaue” – det puritansk bebreidende blikk som hviler på oss alle, og sier oss hva vi bør og ikke bør. Det tar vi etter hvert mindre høytidelig. Men det frigjorte Sverige har sannelig også sitt – den andre veien. Presset er bare satt i revers, og det virker ikke som om de der borte akkurat blir lykkeligere av det.
[…] Men likestilling og likhet er ikke det samme. Denne flatvalsingen av det varierte menneskelige mønster er like håpløst ugjennomførlig som den er komisk – særlig når den fremmes med kommunal harme og dødsforakt.
[..] Så ble da vel stadsfullmäktigeledamotet satt litt på plass, da han fyrte av sine store kanoner? Det ble han ikke. Skolborgarrådet Wilhelm Forsberg gikk spakt og stille i dørene da han skulle svare på den sinte interpellasjonen. For det offisielle Sverige er så konformistisk som noen kan ønske seg – bare med nytt fortegn. Er det noe som jager skrekken iskald opp gjennom ryggraden i Mälardalen, så er det mistanken om at en ser noe godt i det overleverte. Han og rektoren for de tre Stockholms-skolene som er blitt besudlet – han heter forresten tappert Gösta Blid – vet ikke bedre enn å påberope seg trykkefriheten og tolke brosjyren som diskusjonsmateriale. De har sporet den tilbake til ”en foreldreforening på landet”, det er tydeligvis den mørke provins som hr trmpet i klveret.
”Jag tyckte den var väldig trevlig,” sa rektor Blid, om den famøse brosjyren Han ble fort kalt til orden av den kompakte majoritet. Den har nemlig papirene i orden.
Arme rektor Blid.
Enligt narrativet ska nu SD släppas in i värmen och tillåtas påverka.På så sätt ska de avslöjas som de populister de är då de saknar svar på de svåra frågorna.
Intressant.
Dels vad det gäller demokratifrågan som så, men egentligen mest när man frågar sig vad de har för val? Funderar man en stund över att SD skulle sakna svar på svåra komplicerade svar häpnar man över beskäftigheten och bristen på självinsikt.
Som om liberalism i svensk tappning parad med socialdemokrati lyckats med några komplicerade frågor.Som om etablissemanget kan svära sig fria från de förändringar de tvingat på oss och som man tydligt kapitalt misslyckats med.
De hade så att säga chansen.Men de har bevisat att de inga svar hade på de komplicerade frågorna.Deras alternativ har visat sig vara ett livsfarligt stort misslyckande.Därför borde de inte få chansen att misslyckas mer.
Annie Lööf har väl bestämt att det är M:s och KD:s fel att SD går framåt?
Själv har hon inte bidragit, vare sig med sina skor eller de trettio miljoner invandrare hon såg som både möjliga och nödvändiga….
Det är lite svårt och aningen meningslöst att kommentera en text där man instämmer i precis varenda ord.
Jag får väl hoppas att Johan Karlsson skriver en kommentar så att jag får någonting att klaga på… ?
Kristersson har inte uppvisat den minsta regeringsduglighet. Ingen hemlighet vad jag tycker om honom.
Ett scenario från ”framtidens parnass”. Hanif Bali, m-ledare, betvingar Ardan Shekarabi, s-ledare. mvh
Ja, den normkritiken. Aldrig frågar någon på allvar på vilken grund en viss norm ska kritiseras. Alla vet ju att bara vissa normer är tillåtna att kritisera. Har för mig att någon för något år sedan ville ifrågasätta normen om normkritik som något i sig värdefullt. Det gick inte så bra…
Och den Kristersson. Det går nog inte heller så bra i längden. Han är en kamrer, en smidig sådan, och en administratör men inte en ledare att lita på när det gäller att dra en gräns mot vänsterliberalerna. Ibland får man känslan att det bor lite vänster i honom.
Alla tycks f.ö. vilja vara på något sätt liberaler – vänsterliberaler, socialliberaler, etc. T.o.m. sossar tycks vilja vara någon sorts liberaler. Och i Sydsvenskan (”oberoende liberal”(!)) påstods häromdagen Centern vara ”en liberal motor”! Vänsterliberalismen är utom partisystemet fr.a. medias och – vissa delar av – den offentliga sektorns ideologi och de problem, den som tar ställning mot och som du beskrivit väl här, har sina upphov där. Vänsterliberala har ju lätt att få tillgång till de mediala köttgrytorna, där de får breda ut sig med moteld – kallat ”betydande” kritik alternativt medför att den som dristat sig till att ha fel uppfattning får epitetet ”kontroversiell” av media, vilket får den genomsnittlige tidningsläsaren att tänka att så där kan man kanske inte göra – utan några särdeles besvärliga frågor.
När det nu gäller Sölvesborg, och Staffanstorp också, tror jag å andra sidan att strategin är väl genomtänkt. Vi ser en lite ny typ av borgerliga politiker som inte ängslas över vad som sägs om dem i DN, AB, Sydsvenskan eller SR/SVT utan gör vad de anser vara ideologiskt rätt och som inte har något emot att det blir offentligt. De skyggar inte i en intervju. Det är nog i de kretsarna man ska börja titta efter politikermaterial till riksplanet.
Uffe kommer aldrig bli en s k statsminister likt sin företrädare stolpskottet AKB.
han har ingen instinkt till makt som Löfven, utan, det enda han klarar av är att fiffla till sig en lägenhet med att sparka på utsatta kvinnor som inte kan sätta emot.
Han kan betecknas bäst enligt en bekant i högre moderata kretsar som ” en glad skit”, ”lättviktig med förstoppningsproblem” och det är därför” han löptränar så att han undviker att få Fekalom”.
Vilken statsministerkandidat va`?
Han är helt oduglig, men, de har ingen annan på gång.
Varför inte sätta upp ett övergripande Mål!
I dagens Samtiden konkretiserar man t ex en presumtiv konservativ regering. Något att nu i god tid resonera kring – och börja samlas kring. Den gemensamma nämnaren i den regeringen är ”konservativ”.
Din blogg är den absolut bästa av alla bloggar jag läser. Tack för att du finns och orkar fortsätta att försvara förnuftet i en galen värld!
Tack för att du läser!
Ja, en veldig bra blogg, med høyt under taket og trivelige folk!