Stunden är äntligen kommen. I dag lämnar Storbritannien officiellt den europeiska unionen, även om de i realiteten kommer vara kvar i unionen året ut. Ett land återfår därmed sin självständighet under fredliga former efter ett demokratiskt fattat beslut genom folkomröstning. Det kan knappast bli vackrare än så.

Jag skrev efter folkomröstningen att det brittiska folket hade fattat ett modigt beslut. De röstade mot den så kallade expertisens rekommendationer, de trotsade det politiska etablissemangets hot och skrämselspropaganda. I så måtto påminner resultatet om den svenska EMU-omröstningen 2003. Skillnaden är att britterna röstade mot status quo, vilket förutsätter ett annat mod.

Efter tre och ett halvt år av politiska låsningar och fulspel är avtalet äntligen godkänt och såväl Storbritannien som EU kan gå vidare. Avtalets alla brister till trots är det ändå faktumet att separationen nu blir verklighet som i slutändan är det viktigaste.

Mainstreammedierna och det politiska etablissemanget sörjer Storbritanniens uttåg ur EU. Vi EU-kritiker välkomnar britternas beslut att lämna och önskar dem all lycka i framtiden, stående på egna ben.

Det kommer att bli skakigt till en början, som väntat när en relation upphör efter 47 år. Men jag är övertygad om att det kommer att gå bra. För Storbritannien, alltså.

I kväll skålar vi för Storbritanniens självständighet.

Tidigare bloggat:
Britterna säger ”Goodbye Brussels!”
Nu kräver EU-eliten ”mer Europa”