Vi befinner oss vid ett slags vägskäl. Det står och väger. Antingen ska vi hoppa i galen tunna fullständigt och gå alla identitetspolitiker och Black Lives Matter-vandaler till mötes med allt från statyrivningar till förändringar i hur vi talar och beter oss samt behandlar varandra utifrån hudfärg. Eller så måste vi göra motstånd mot denna utveckling med alla till buds stående medel.

Västvärlden håller nämligen på att bli galen. Alla är med. Alla. Det syns i både stort och smått. Statsfinansierade Sveriges Radio raderar ord som ”indian” och ”eskimå” på sin Facebooksida då de klassas som rasistiska. Mediehuset AP beslutar sig för att skriva Black med versalt B (men white med gement w) för att ”svarta har en stark historisk och kulturell gemenskap”. Och Twitter verkar slutligt ha tagit ställning för den politiska vänstern.

Massor av företag har nu också tagit ställning för BLM. De verkar tro att det handlar om en lika okontroversiell handling som att stödja valfritt katthem. Den som vill bojkotta alla som associerar sig med BLM kommer få fullt upp. Undantaget är Red Bull vars ledning uppges ha sparkat personal som bedrivit BLM-propaganda på arbetstid.

Det är som om hela västvärlden har förvandlats till satirsajten The Onion. I en tid när satir leder till åtal får vi väl helt enkelt se till att verkligheten är tillräckligt lik satiren.

Angående att leva som man lär.

Det stannar naturligtvis inte där. Nu har Iraks förre försvarsminister återvänt till Sverige, förundersökningen om bidragsbrott är nedlagd vilket gör att han kan inkassera nya bidrag sittande i svensk förort. Tack för att du valde Sverige, för att citera en gammal statsminister.

Om någon trodde att Sveriges största kvällstidning skulle bry sig ett dugg om BLM-rasismen, om skadan i att ställa människor mot varandra utifrån hudfärg eller hur mördare fritas på permission var det förstås ett misstag. I stället ägnar tidningens ledarsida tid åt att kritisera en tweet på en ”uthängd” kvinna i slöja. För det, mina vänner, är nämligen ett exempel på ”rasistiska skampålar”. Och det är viktigt på riktigt.

Det tar på psyket att läsa om dessa galenskaper dag ut och dag in. Det som är viktigt ignoreras i nyhetsvärderingar. Fram lyfts i stället tramset och allt som passar in i Värdegrunden. Det går snart inte att se en svensk nyhetssändning längre.

Sociala medier är fantastiska på många sätt, men det blir samtidigt ett gissel eftersom de genom sina användare dammsuger allt galet som sker både nationellt och utomlands och förmedlar det med ljusets hastighet så att man inte går miste om någonting dumt som någon sagt eller gjort. Detta orsakar en sorts överbelastning av dumheter och leder lätt till slutsatsen att världen är fullständigt galen.

Det vi nu ser är hur en hel västvärld, som vuxit sig framgångsrik med hjälp av vetenskap och entreprenörskap, gör narr av sig själv. Mycket kan sägas om auktoritära stater som Ryssland och Kina, men de förnedrar sig åtminstone inte inför öppen ridå.

Jag tror att jag aldrig har känt ett så stort behov av att flytta till en stuga i skogen och stänga ute en galen samtid. Att gå i en sorts inre exil, fördjupa mig i litteratur och teologi. Att göra en resa inåt.

Dessvärre är jag en alldeles för nyfiken person för att lyckas stänga omvärlden ute. Jag får, liksom de flesta av er, helt enkelt försöka tampas med den så gott det går. Det handlar, tror jag, om att dosera den lagom för att orka.