Storbritanniens beslut att lämna EU har lämnat ett hål i fredsunionens budget. Coronapandemin har därtill slagit hårt mot många medlemsstaters ekonomier. Därför har det funnits ett hårt tryck för att komma överens om (ännu en) sorts bailout.

Ett fåtal länder, däribland Sverige, stretade ett tag emot. De ville visserligen att de krisande länderna skulle få pengar, men att det ska vara lån, inte allmosor. Alla visste förstås att det inte skulle bli så. Bland andra Sverige gick till slut med på att låta bidragsdelen vara 390 miljarder euro, drygt hälften av det totala beloppet på 750 miljarder euro. Dina och mina skattepengar, märk väl.

”EU är starkt, EU är förenat!” jublade rådsordföranden Charles Michel efter att en överenskommelse nåtts. ”En historisk dag för EU”, påstod Emmanuel Macron. Särskilt historiskt var det kanske inte. Det EU-ledarna beslutade om var att ta 4 000 miljarder kronor av medborgarnas pengar för att dela ut till misskötta ekonomier som haft problem långt innan pandemin.

Unionen styrs av personer som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Låt oss konstatera det uppenbara: EU är ett slukhål. Detta är inte första gången EU-länder ska räddas med andras pengar och säkerligen heller inte den sista. Kanske kan vi använda kommissionär Ylva Johanssons betvingade begrepp ”tvingande solidaritet” för att beskriva fenomenet.

Sveriges EU-avgift ökar också. Förstås. 45 miljarder om året kommer vi betala, men eftersom det inte beräknas bli en ökning som andel av BNI är det klackarna i taket. Stefan Löfven lär utmålas som en stor segrare när han kommer hem.

Svenska mediers rapportering har i vanlig ordning varit okritisk. Korrespondenter står i nyhetssändningarna och rapporterar pliktskyldigt från ännu ett toppmöte. Vi har sett detta i några decennier nu och jag är ärligt talat urless på denna lata så kallade journalistik.

Det borde finnas grogrund för en EU-kritisk linje i Sverige. Men om svenska folket ska förmås vända EU ryggen måste informationen om vad som försiggår i unionen, hur verklighetsfrånvänd, byråkratisk och fientlig mot både nationalstaten och den enskilda människan EU faktiskt är, bli mer känt. För det krävs information, information, information.

Det är ett långsiktigt och enträget arbete att försöka vända en i dag EU-positiv opinion när hela etablissemanget står bakom det svenska medlemskapet. Men vi måste försöka.

I en tid när borgerligheten helt verkar ha gett upp all uns av EU-kritik, i den mån den ens fanns tidigare, och till och med Sverigedemokraterna släppt sitt utträdeskrav är frågan vilka politiska krafter som kan medverka.