Är det ett problem att dagens ungdomar får sin första sexuella undervisning från porrens värld? Ja, det kan det vara. Men tro inte att det är oproblematiskt när politiker styrda av en Värdegrund ska prångla på våra barn och unga rätt syn på sexualitet och samliv.

En barnmorskas inlägg i den till synes eviga debatten om porrens påverkan på ungas sexliv blev viralt och sedan dess har frågan nått ända in i regeringskansliet. Vägen dit är visserligen tämligen kort, ty politikerna har alltid velat lägga sig in befolkningens sexvanor. Särskilt intressant är det förstås att påverka unga, och där är skolan det perfekta verktyget. Politiker kan besluta om hur läroplanen ska se ut och därmed nå ut med sina budskap direkt till dagens unga.

Det finns många missförstånd, halvsanningar och svepande formuleringar om pornografi i den svenska debatten. Från feministiskt håll är motståndet mot porren rent ideologiskt, ibland på gränsen till patologiskt. All porr ses som en form av övergrepp och våld mot kvinnor. Men även från mer sansade röster upprepas dessvärre myter som genom att de använts så många gånger med tiden har blivit sanningar.

En sådan är att 90 procent av all porr är våldsporr som innehåller strypningar, kvävningar och annan form av våld. Jag vet inte varifrån siffran kommer, men jag uppmanar den som på allvar är intresserad av sanningshalten i påståendet att faktiskt göra en egen koll på de mest kända mainstreamporrsajterna. Återkom sedan och påstå att 90 procent av allt ni sett innehåller våld.

Ambitionen att unga ska få sin första sexualundervisning från skolan och inte från porren låter måhända självklar och behjärtansvärd. Men den är något av en utopi, i synnerhet när dagens unga har tillgång till porr några klick bort i sina egna telefoner.

Det handlar emellertid inte bara om tillgång. En tonåring är ofta, och av fullt begripliga skäl, inte överdrivet intresserad att prata sex med sina lärare, lika lite som de är det med sina föräldrar. Motviljan tenderar dessutom att vara ömsesidig (vi minns nog alla en del rodnande lärare och den där jobbiga stämningen som infann sig på sexualkunskapslektionerna). Klassrummet är helt enkelt ett ganska obekvämt forum för sexsnack, i synnerhet om vi menar mer intima företeelser.

Nu vill regeringen göra sex och samlevnad (som hädanefter ska kallas sex och relationer) till ett obligatoriskt examensmål för alla lärare. Detta måste kännas särskilt angeläget för alla matematik-, teknik- och slöjdlärare där ute. Även förskolelärare ska nu få denna utbildning.

Regeringens alla försök till trots är det fullständigt ofrånkomligt att unga kommer söka svar på sina funderingar på nätet. Det vuxenvärlden kan göra är förstås att informera och agera motbild mot en del som sägs på nätforum och visas i porrfilmer.

Men framför allt tror jag att vi behöver få in i såväl ungas som vuxnas huvuden att porren är skildringar av en fantasi. Den är inte en bild av verkligheten, lika lite som Batman är det. Detta tycks inte feminister med utbildning i att se strukturer ha förstått.

Låt oss börja där.