”Det är alltid lika trevligt att komma hit till Rinkeby!” skanderade Göran Persson i valrörelsen 2002. Mig veterligen återvände han aldrig, men Socialdemokraterna har kammat i stort sett rent i området i varje val sedan dess.

När Stefan Löfven nyligen besökte den nyinvigda polisstationen i Rinkeby fick han frågan av Expressen om detta var ett område han kunde tänka sig att bo i. Statsministern svarade med ett rungande ”ja, det är det!” och tillade att det är många som vill bo där.

De flesta förstår att vare sig Löfven eller någon i hans regering frivilligt skulle bosätta sig i ett område som klassas som särskilt utsatt. Men skådespelet och charaderna måste fortsätta till varje pris.

DN:s Erik Helmerson  konstaterar att det inte är invandrarna utan brottsligheten som gör Rinkeby oattraktivt för flertalet svenskar:

Det är en allmän sanning i SD-sfären med omnejd att det är hyckleri att acceptera invandring men inte själv bo i ett utsatt område. Men min gissning är att de allra flesta hellre bor granne med en iranskfödd programmerare än en yrkesrånare eller knarklangare från Säffle. 

Hur många iranskfödda programmerare som bor i Rinkeby kan var och en klura på. Viktigare är emellertid att Helmerson, vilket DN nästan alltid gör, missar en viktig aspekt: den kulturella.

Skälet till att så få etniska svenskar flyttar till områden som Rinkeby, Tensta och Rosengård är inte bara kriminaliteten utan att dessa områden inte känns som Sverige. De är extremt segregerade områden som helt domineras av invandrare från Mellanöstern.

Så kallad white flight kan inte primärt förklaras med hög kriminalitet. Frågan handlar inte bara om risken att utsättas för brott utan om vårt högst mänskliga behov av en känsla av samhörighet. Den som har ett klassperspektiv på saken skulle säga att denna samhörighet finns över etniska och kulturella gränser, att den eritreanske busschauffören har mer gemensamt med det svenska kassabiträdet eftersom de båda tillhör arbetarklassen.

Så är det möjligen i teorin. De har kanske liknande livschanser rent ekonomiskt. Men i övrigt korsas deras vägar sannolikt sällan. Om busschauffören vill att hans barn ska gå i skolor där alla pratar svenska är chansen ganska stor att kämpar för att flytta från Rinkeby. Men det kan lika gärna vara så att han trivs utmärkt eftersom han är omgiven av landsmän och kan leva segregerat från det övriga svenska samhället, som han därmed inte behöver anpassa sig till.

För den som vill bli en del av det svenska samhället på riktigt är det helt naturligt att söka sig bort från ett område som under lång tid segregerats från majoritetssamhället och där befolkningen nu främst består av inflyttade migranter. Oavsett om du nu är iransk programmerare eller något annat.

Jag tror till och med att Stefan Löfven förstår det här innerst inne, men han är fast i ett skådespel där självklarheter inte får uttryckas och socialdemokratiska politiker tror att problem löser sig själva om de klär dem i vackra ord och säger att de gillar orten.

Mycket lite har egentligen hänt sedan Göran Persson besökte Rinkeby för snart 20 år sedan. Jo, Rinkeby har faktiskt fått en polisstation. Med poliseskort för dem som arbetar där.

Så det så.