Historikern Timothy Snyder, som skrivit intressant om kriget mellan Hitler och Stalin och gått emot en del gängse uppfattningar om sammandrabbningen på östfronten i sina böcker Bloodlands och Black Earth, har återlanserat begreppet ”den stora lögnen”.

Snyder hävdar att Donald Trumps stora lögn var att han vann valet och att faran i en sådan lögn gjorde sig påmind den 6 januari när Trumpsupportrar tog saken i egna händer. Tesen är att om något upprepas tillräckligt ofta av tillräckligt många, blir det till slut en sanning. Inte för alla men för tillräckligt många för att utgöra en fara. Och ”lögnen”, skriver Snyder, ”överlever lögnaren”.

Tro nu inte att stora lögner i politiken enbart finns på andra sidan Atlanten. Taktiken att knåda in begrepp, perspektiv och påståenden som förvrider människors verklighetsbild finner vi naturligtvis även här hemma. Tankesmedjor, spinndoktorer, politiska konsulter och partier arbetar alla för att, som det brukar kallas, sätta agendan och sälja in olika budskap. De behöver inte vara sanna, huvudsaken är att de får fäste i folks medvetanden.

Det finns ett riksdagsparti som är mästare på lögner, i synnerhet stora sådana, och det är Socialdemokraterna. I decennier har partiet byggt sin politiska retorik på att skrämma svenska folket för vilket elände som kommer drabba Sverige om oppositionen får styra. Skattesänkningar har likställts med såväl en nedmontering av välfärdssamhället som en vandring till ett samhälle där djungelns lag råder. Där alla utom de rikaste far illa.

Vänsterpressen har eldat på denna uppfattning med ibland helt absurda påståenden.

Socialdemokraterna har varit medvetna om det lögnaktiga i sin egen retorik, vilket avslöjas inte minst av att partiet inte återställt de skattesänkningar som de i retoriken utmålat som välfärdens nådaskott. Uppenbarligen gick det att sänka skatten med tiotals miljarder utan att falla ned i avgrunden. Och vad mer är: under denna mandatperiod har S utan att skämmas avskaffat värnskatten.

På liknande sätt har partiet avklätt sin egen retorik mot SD. Utåt sett heter det att S aldrig samarbetar eller pratar med SD, det har varit den officiella linjen sedan SD kom in i riksdagen. Men i utskotten är det just detta som sker och när SD utgör tungan på vågen i en för S viktig omröstning vädjar S inte sällan om Jimmie Åkessons stöd, även om det sker i form av fräna angrepp och anklagelser.

Den stora lögnen just nu, det som regeringen och dess stödtrupper idogt trummar in, är att Moderaterna och Kristdemokraterna genom att ta stöd av Sverigedemokraterna i ett framtida regeringsunderlag, utgör ett direkt hot mot den svenska demokratin.

Precis som i fallet med skattesänkningarna, där höga skatter och höga bidrag gör befolkningen beroende av statens allmosor och därmed av ett fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav som en garant för denna ”trygghet”, handlar det om makt.

S är smärtsamt medvetna om hur riksdagen ser ut och att vänstern inte samlar i närheten av en majoritet längre. Om M och KD inleder ett långsiktigt samarbete med SD kan det innebära en socialdemokratisk ökenvandring under överskådlig tid.

Att svartmåla det liberalkonservativa regeringsalternativet är således den strategi som S har valt och håller på att implementera. Medierna förväntas hänga på genom att i snart sagt varje intervju ställa M- och KD-ledarna till svars för vad SD-företrädare sagt och gjort. För femtioelfte gången ombeds de motivera varför de kan tänka sig att samarbeta med SD. Hittills har mainstreammedierna spelat sin roll väl.

”Stora lögner är farliga, så låt oss slippa dem i fortsättningen”, skriver Aftonbladets Anders Lindberg utan att inse i vilket grandiost glashus han sitter i. Ty om det är någon ledarsida och någon skribent som har  kastat halvsanningar, fabrikationer och rena lögner kring sig, är det Lindberg. Den som är nyfiken behöver bara bildgoogla hans namn.

Skamlösheten ligger i socialdemokratins DNA. Därför kommer vi få se fler lögner, överdrifter och halvsanningar ju närmare valet vi kommer. Avsändaren kommer naturligtvis hävda att den står för ärlighet och anständighet.

Tidigare bloggat:
Lämnar Löfven makten vid en förlust?