Med mindre än ett år kvar till valrörelsen kan det tyckas vara ett udda valt tillfälle att fälla regeringen. Min inställning är emellertid att det inte finns något olämpligt tillfälle att fälla en usel regering. Stefan Löfven borde aldrig ha tillträtt 2014 och han borde definitivt inte ha fått sitta kvar 2018.

Regeringen Löfven har visat sig tafatt, arrogant, senfärdig och fullkomligt oförmögen att idka någon som helst självkritik efter alla skandaler och fiaskon. Det är en inkompetent samling rödgröna politiker som i snart sju års tid har drivit Sverige i helt fel riktning på område efter område.

På en presskonferens ombads Löfven själv motivera varför hans regering skulle vinna ett eventuellt extra val. Löfven tyckte underhållande nog att han lyckats vända landet i rätt riktning – trots att i stort sett alla parametrar pekar på motsatsen. Ett axplock:

  • Arbetslösheten är högre än när han tillträdde 2014.
  • Skjutningarna slog rekord efter sex år med Löfven vid makten.
  • Skolresultaten är så dåliga att regeringen fann det nödvändigt att ljuga för både oppositionen och svenska folket om det senaste Pisaresultatet.
  • Vårdköerna, visserligen en fråga för regionerna men ändock något rikspolitiken lägger sig i, har ökat enormt.
  • Sverige har effektbrist som hindrar företag från att starta upp sin verksamhet, samtidigt lägger regeringen ned kärnkraften.
  • Nära 700 000 utrikes födda är inte självförsörjande. Det kompetensregn som utlovades blev i stället en kostnadsbomb. Ändå vill regeringen öka asylinvandringen igen.

I detta läge har statsministern mage att påstå att den rödgröna regeringen ”bygger samhället med gemenskap och samarbete”. Det är så skamlöst, så verklighetsfrämmande och så barockt att hävda något sådant när Sverige har gått från att vara ett högtillitssamhälle präglat av just gemenskap och samarbete till ett splittrat, segregerat och i många avseenden trasigt land med irreversibla skador.

Löfvens Sverige präglas inte av gemenskap utan av etniska konflikter, grov kriminalitet och en växande otrygghet som drabbar både gammal och ung. Denna utveckling kan inte enbart Socialdemokraterna och Miljöpartiet lastas för, den har pågått länge, men poängen är att ingenting har blivit bättre under Löfvens ledning.

Jag tänker tillbaka till efter valet 2014 då Jimmie Åkesson från sin sjukskrivning skickade SMS:et ”give’em hell” till partiledningen, något som höll på att leda till extra val men slutligen resulterade i Decemberöverenskommelsen.

Sverigedemokraterna var då liksom nu övertygade om att Löfven måste bort och att det var rätt att i varje givet läge pröva statsministerns förtroende i riksdagen samt försöka bekämpa den genom att fälla eller sabotera budgetar.

Numera har även Kristdemokraterna och Moderaterna anslutit till den linjen, även om de i det aktuella fallet kanske har räknat med att Vänsterpartiet inte kommer våga löpa linan ut. Det är inte alls osannolikt att V får stora skälvan och köper en kompromiss från regeringen under helgen. För V handlar detta i slutändan om att visa de egna väljarna att de inte är en matta som Socialdemokraterna kan klampa runt på som de önskar.

På torsdagens pressträff ansåg Löfven att det fanns ”mycket kvitton på vad vi har åstadkommit sedan tillträdet 2014”. Det gör det. Och dessa kvitton förskräcker.

Löfven har lett den mest inkompetenta regeringen i modern svensk historia byggd på ett lapptäcke kallad januariavtalet. Därför är det rätt att medverka till att den faller. Både i går, i dag och i morgon.