Danmarks socialdemokratiska regering har fått igenom en skärpt migrationspolitik. Med bred marginal röstade folketinget för att Danmark inte ska ta emot asylsökande utan i stället låta hela asylförfarandet skötas utomlands.

Den danska migrationsministern Mattias Tesfaye intervjuades i SVT:s Aktuellt och var väldigt tydlig med orsakerna till den nya politiken. De flesta som kommer till EU för att söka asyl har inte asylskäl, påpekade han, och det är väldigt besvärligt att skicka hem dessa personer igen. Under tiden tvingas mottagarlandet lägga stora resurser på advokater, tolkar och annat som ingår i asylprocessen.

Det Danmark vill göra är att outsourca hela processen genom att öppna mottagningscenter i andra länder dit asylsökande som kommit till Danmark flygs. Den som beviljas asyl ska inte släppas in i Danmark utan antingen integreras i det land där mottagningscentret är lokaliserat, eller via FN:s flyktingprogram.

Dock vill Danmark samtidigt börja ta emot kvotflyktingar, och det påpekas att inte alla asylsökande per automatik kommer föras över till ett tredje land när de söker asyl. Det ska göras individuella bedömningar där särskilt ömmande omständigheter beaktas.

Syftet är däremot tydligt: den som söker asyl i Danmark kan inte räkna med att få stanna ens om ansökan beviljas.

Det nuvarande asylsystemet har brutit samman både moraliskt och politiskt, hävdar Tesfaye. Han har förstås helt rätt. Systemet utnyttjas i dag av människor som är migranter, inte flyktingar, och rika västländer betraktas som bankomater dit man kan komma för ett bättre liv.

Att människor som bor i länder som Afghanistan, Uzbekistan och Somalia söker ett bättre liv är begripligt. Var och en är sig själv närmast, brukar det heta, och det är inte ett dugg svårt att förstå att såväl ensamstående som familjer ger sig iväg om de tror att det finns en chans till ett liv i ekonomisk trygghet.

Det är vi, västvärlden, som har satt denna migration i rörelse genom att upprätthålla ett system som möjliggör för ickeflyktingar att söka asyl och sedan dröja sig kvar i våra länder genom att vägra utvisning (eller den svenska lösningen: spårbytet!). Det är vi som har generösa välfärdssystem med avgiftsfri utbildning och vård som lockar till bidragsbedrägerier och import av personer med särskilda behov (brukarimport).

Den sjunkande beviljandegraden i Sverige, som migrationsministern gillar att beskriva som ett exempel på hur fantastiskt bra regeringens politik är, är en indikator på det växande glappet mellan asylskäl och de sökande.

I praktiken innebär detta att vi lägger miljarder på människor som inte ens borde vara här. Återvändandet fungerar inte, och det famösa spårbytet är ett vanvett som ytterligare lockar hit människor som redan på förhand vet att de inte kommer beviljas asyl. De vill bara få ett svenskt uppehållstillstånd.

Föga förvånande har Danmark fått kritik av både EU och FN. Men så länge vi har ett trasigt asylsystem som utnyttjas av både smugglare och ekonomiska migranter och där själva huvudpoängen med rätten att söka asyl sätts ur spel, är det välkommet att ett land väljer att gå en egen väg.

Om fler följer efter kanske, kanske hövdingarna i EU och det korrupt FN börjar inse att det gamla systemet för länge sedan nått vägs ände. Tills dess håller uppenbarligen vissa fortfarande tummarna för att Ylva Johansson ska fixa biffen.