Det har gått ganska exakt tio år sedan Edward Snowden läckte topphemliga dokument och därigenom avslöjade USA:s massövervakning.

Då var han kontraktsanställd på Booz Allen Hamilton som sin tur jobbade åt den amerikanska underrättelsetjänsten NSA. I dag är han rysk medborgare och lever sitt liv i Moskva. Lite ironiskt att han hamnade där, kan tyckas, då det ryska samhället är just det auktoritära massövervakningssamhälle som Snowden varnade för. Men eftersom den amerikanska staten drog in hans pass fanns i praktiken inga alternativ, och Snowden har uttryckt det så att han lägger huvudet på kudden i en lägenhet i Moskva men lever sitt liv online.

Jag funderar ibland på vilken effekt Snowdens gärning egentligen har fått och landar alltid i att hans beslut att i princip offra det liv han hade inte var förgäves. Det gav oss kanske inte den där starka reaktionen från allmänheten som vi hade hoppats, och här i Sverige var folk i gemen tämligen ointresserade trots vårt lands nära samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten. Men det säkerställde att alla som ville veta hur pass övervakade vi är fick den möjligheten. Snowdens gärning stärkte demokratin.

Det kan kännas tröstlöst att all den information vi fick för tio år sedan inte satte definitivt stopp för massövervakningen av vanligt hederligt folk. Som EFF kan visa har det ändå hänt en del. Delar av Patriotlagen, som NSA kritiserades av domstol för att dessutom övertolka till sin fördel, har löpt ut vilket begränsar möjligheten till massövervakning av amerikanska medborgare. NSA ålades att radera data som samlats in på ett olagligt sätt.

Allt detta är gott och väl. Problemet är den bristande tilliten. Litar vi verkligen på en myndighet som redan ljugit för medborgarna om vad den sysslat med? Och vad har hänt i Sverige, som pekades ut som en av NSA:s närmaste partners i det globala nätverket av övervakning och informationsinsamling? Inte mycket alls. Tack vare EU fick vi GDPR, vars existens knappast har gjort livet lättare för någon.

Snowdens läckor lärde och påminde oss om flera saker. Dels att vi inte ska tro att det politiker står och säger på en presskonferens nödvändigtvis är sant. Det kan vara en ren lögn. Dels att myndigheters befogenheter alltid kan utnyttjas och överträdas utan att vi vet något om det. Det är människor, inte robotar, som arbetar där och en del av vår mänsklighet är förmågan att skvallra och tänja på gränserna för vad vi kan och får göra. (Se senaste skandalen på larmbolaget Verisure vars anställda tittat på bilder av nakna kunder, precis det som enligt Snowden pågick på NSA.)

En annan och lite mer allvarlig lärdom är att den makt eller kontroll vi lämnar ifrån oss till staten, eller för den delen till privata företag, är borta för alltid. Den kommer aldrig åter. Vi gör ständigt dessa små avvägningar mellan privatliv/egenkontroll kontra bekvämlighet. De vinster vi tycker oss få i form av digitala lösningar anses ofta vara värda priset i form av ännu lite förlust av privatliv. Detta vet både politiker och företag och utnyttjar det självfallet i sin retorik gentemot oss.

Tio år efter Snowden står vi inför nästa stora hot: chatcontrol. Det går i korthet ut på att alla meddelanden och bilder du skickar digitalt kommer att granskas. Algoritmer och AI ska utröna om du uppvisar ett skadligt beteende, allt flaggas och sänds till en ny EU-myndighet, enligt förslaget. Detta är massövervakning men taget ett steg längre. Ty nu är inte bara tanken att all vår kommunikation samlas in av en statlig, eller i detta fall EU-central myndighet, utan att den dessutom granskar och bedömer allt. Det är en ren dystopi vi pratar om.

Hör ni de höga protesterna från folket? Ser ni journalisternas grävande i frågan? Nej. Engagemanget saknas, trots att chatcontrol nog både kan sägas ta slutligt död på vår rätt till privat kommunikation och skapa ett dystopiskt upphovsrättsfilter som gör tillvaron på internet till ett litet fängelse i jämförelse hur det en gång var.

Som vanligt motiveras den drakoniska lagstiftningen med att den handlar om att skydda barn från sexuella övergrepp. Sådana brott förekom förstås även innan internet fanns. Ylva Johanssons förslag skulle i den pre-digitala eran motsvaras av att en konstapel gick runt och sparkade in dörren på varenda hus och lägenhet i syftet att undersöka om det förekom några övergrepp i hushållet.

Internet är på väg att förändras för alltid. Igen. Och därmed våra liv. Det sker utan att den breda massan verkar ha en aning om det, eller ens bry sig.

Läs även:
EFF: 10 years after Snowden

Se även:
Henrik Jönsson om chatcontrol
Dokumentären Citizenfour