EU har instiftat en överstatlig mediegranskare, European Digital Media Observatory, EDMO. Detta i syfte att bekämpa desinformationskampanjer både utifrån och inifrån och förmå nätjättar att agera mot desinformation genom att bland annat rensa sökmotorer från rena lögner. Andemeningen kan möjligen sägas vara god, men detta är ett verktyg som politiker inte borde förfoga över.

EDMO släpper löpande rapporter. Nu har Europaparlamentets talman, med stöd i en sådan rapport, målat upp en situation med ökad polarisering kring ämnen som migration, klimat, Ukraina och hbtqia-frågor. Detta beskrivs som ett hot mot det kommande EP-valet. Vän av ordning frågar sig på vilket sätt olika åsikter i dessa frågor skulle vara ett hot mot ett demokratiskt val. Är det inte olika åsikter själva grundförutsättningen för en fungerande demokrati?

Visst behöver vi stå emot både påverkanskampanjer och ryska lögnfabriker på nätet. Länder som Ryssland och Kina ägnar stora resurser åt att sprida desinformation i syfte att påverka västvärldens befolkning och beslutsfattare i en för dem fördelaktig riktning. För Rysslands del handlar det just nu om att med såväl hot (kärnvapen!) som lögner (”vi har inte startat något krig, allt är bara västpropaganda) minska Västs stöd för Ukraina. Här är det givetvis viktigt att både folkvalda och väljare har en nyktert skeptisk inställning till allt som kan spåras till Kreml och Zhongnanhai. Men behöver vi verkligen en överstatlig faktagranskare för detta?

Problemet med en institution som EDMO är att den raskt blir värderande och börjar recensera åsikter. Detta blir snabbt ett sluttande plan, och det verkar inte ha tagit lång tid för EDMO att hamna där. Migrationskritik, vindkraftsmissnöje och EU-fientlighet stämplas som fake news, och institutet konstaterar:

[…]Q4 2024 fact-checking brief shows that disinformation surrounding migration has played key roles in elections within the region, and as campaigning picks up for EU parliamentary elections, harmful, untrue narratives are likely to multiply, demonizing migrants coming to or through Central Europe and alienating voter bases.

Varför ska EU ägna sig åt dylika åsiktsrecensioner? Det finns en stor fara i detta, och det är att vi får en de facto inskränkning i yttrandefriheten i hela EU. Precis som i fallet med den problematiska hetslagstiftningen kan gränserna flyttas helt beroende på vem som råkar sitta vid makten. Det som är en rimlig åsikt i dag kan stämplas som konspirationsteorier i morgon.

Konspirationsteorier och påhittade ”fakta” är heller inget nytt utan har i realiteten funnits så länge en politisk debatt har förts mellan människor. Sådant måste vi lära oss att hantera, och jag är övertygad om att vi kan göra det utan EU:s hjälp.