Jag har varit allt annat än konsekvent i mitt förhållande till Europaparlamentsvalet under åren. Det har pendlat från att demonstrativt ha rivit mitt röstkort till att ha röstat på Piratpartiet. Det enda konsekventa är möjligen att jag aldrig har stöttat de stora etablerade partierna. I så måtto har EP-valet betraktats som en chans att proteströsta.

Det finns mycket att säga om EU-maskineriet. Dess demokratiska underskott, byråkrati, gigantiska resursslöseri med européers skattemedel och den elittillvaro som tillfaller parlamentarikerna och deras partier. Det finns en hel del som är djupt osunt med det EU har blivit. Få pratar längre om subsidiaritetsprincipen.

Vi tenderar att bli mer nyansrika med åren. Att säga nej till EU är enkelt, och skulle det ha varit en omröstning i dag om huruvida Sverige ska förbli medlem i den union som EU har utvecklats till skulle min rösta tillfalla nejsidan. Frågan är emellertid ännu mer död än eurofrågan.

Svenska folkets stöd för EU är urstarkt. Vi kan, som somliga, sitta och vara bittra över detta faktum. Eller så kan vi acceptera att det förhåller sig så och försöka hantera det efter bästa förmåga.

I dag finns det inga verkliga EU-kritiska partier kvar i riksdagen. Miljöpartiet var först att överge sin kritik, förmodligen när de såg hur mycket regleringar de kan få igenom på Europanivå. Därefter följde Sverigedemokraterna, kanske för att de insåg att frågan var död hos svenska folket och att vinsterna med att driva den var få. Senast i raden att överge kravet på ett svenskt EU-utträde var Vänsterpartiet.

Vilka ska då den EU-kritiska väljaren rösta på? Vill man inte stödja knallhattar som Folklistan och Alternativ för Sverige återstår egentligen bara ett rimligt alternativ: Medborgerlig Samling (MED). Det är ett parti som lockar allt från gammelmoderater till kristdemokrater och sverigedemokratiska sympatisörer.

MED har landat i att inte driva ett utträde, men partiet vill kraftigt banta unionens makt över medlemsstaterna och känns rimligt och inte alls lika yvigt och knaspopulistiskt som andra EU-kritiska rörelser.

Kommer det räcka för att MED ska nå hela vägen till Europaparlamentet? EP-valen har trots allt en historia av framgångar för små partier. Förmodligen inte. Men att riva röstkortet är inget bra alternativ, och att stödja de partier som bara vill bevara status quo är galenskap.

Så ja. Det får bli en sorts proteströst igen. Hur tänker du göra?