När jag tittar tillbaka i mitt bloggflöde ser jag att jag ända sedan 2008 har återkommit till ett ämne som inte tillhör de vanligaste i den politiska bloggosfären: fallet Thomas Quick.

Just 2008 var året då Sture Bergwall tog tillbaka sina erkännanden i Hannes Råstams dokumentär i SVT. Det startade en fem år lång resningsprocess som slutligen resulterade i nedlagda åtal i samtliga mordfall. Råstam hann skriva en bok och gå bort i cancer under resans gång.

Sture Bergwall var oskyldig till de brott han erkänt och dömts för. Men fortfarande satt han kvar på Säters rättspsykiatriska klinik i ett märkligt rättsligt vakuum. Han ansökte om att få bli frisläppt. Säter tog strid men godkände efter en ny rättspsykiatrisk undersökning att Bergwall under kontrollerade former skulle kunna få vård utanför kliniken. Där står vi nu.

Bergwall har utsatts för det värsta rättsövergreppet i modern svensk historia. Att dömas oskyldig för åtta mord är unikt inte bara i Sverige utan troligen i hela världen. Rättsskandalen Quick ska utredas men något ansvar för att en man dömdes oskyldig kommer inte att utkrävas. Bergwall kommer dock att begära skadestånd och, som det verkar, skriva en bok om Thomas Quick-åren.

I dag kom beskedet att Förvaltningsrätten beslutar om vård i öppen form för Sture Bergwall. Han är därmed  fri efter 23 år bakom Säters murar. Hunden Sampo har markerat för sista gången.

Läs även:
Sture Bergwall

Urval av tidigare bloggposter i ämnet:

2013
Fortsatt tvångsvård ett obegripligt beslut
Bergwall har aldrig flytt undan ansvar
Nu ska Quickskandalen utredas

2012
Team Quick slår tillbaka
Fokus på rättssäkerheten
Lambertz’ nakne kejsare
När är man oskyldig?
Vinden har vänt
Vår tids rättsskandal

2010
Skandalen är redan ett faktum
Den tunna hinnan

2009
Rättvisa!
Den krackelerande rättssäkerheten
Skandalen runt Quick bara växer

2008
De skapade ett monster
När oskyldiga erkänner