Torsdagens SCB-mätning visade på en betryggande ledning för det rödgröna blocket. Sifo bekräftar nu oppositionens övertag. Alliansen släpar efter lika mycket som de gjorde när diskussionen om a-kassan var som ivrigast för något år sedan. Och värre tider väntar.
Göran Persson red på vågen efter tiden som EU:s ordförande och den nationella samlingen efter 11 septemberattackerna. Säkerligen hade Fredrik Reinfeldt hoppats på något liknande under sin tid som unionens ansikte utåt. Ordförandeskapet verkar emellertid inte ha intresserat väljarna nämnvärt, det är nämligen Moderaterna som tappar i opinionen trots att förtroendet för statsministern är fortsatt högt. Och det ser inte ljusare ut runt hörnet heller. Regeringen kommer tvingas ta en stentuff debatt om sjukförsäkringarna, Saab kommer att säljas av styckevis vilket betyder att fabriken i Trollhättan läggs ned med allt vad det innebär i form av en av oppositionen påeldad svekdebatt. Arbetslösheten kommer inte att minska. Och till råga på allt missade Sverige fotbolls-VM. Allt detta påverkar den allmänna stämningen i landet till det sämre.
Viss skadeglädje kan jag känna. Regeringen har gjort vissa bra saker – sänkt inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, avskaffat både apoteksmonopolet och kårobligatoriet samt börjat ställa krav i svensk biståndspolitik. Men allt detta bleknar eftersom regeringen samtidigt kissat på integritet och rättssäkerhet genom att införa både FRA- och IPRED-lagar samt förflyttat det politiska spektrat vänsterut genom att slå vakt om fortsatt moralistisk lagstiftning och vägra reformera arbetsrätten. Alliansen är helt enkelt inget rimligt val för en liberal väljare längre och en stor majoritet av landets ungdomar håller för näsan så fort regeringen kommer på tal.
Framför allt har Alliansen tappat framtidsvisionen. Jag vet inte vad regeringen vill, förutom att sitta kvar vid makten. Att på en knapp mandatperiod tappa framtidsvisionen och sätta makten som främsta mål, är minst sagt bedrövligt. Det är både arrogant och amatörmässigt och det kan mycket väl bli regeringens fall. Reinfeldt har inte satt dagordningen på länge nu och har mindre än nio månader på sig att övertyga svenska folket om att Alliansen är ett bättre alternativ än de rödgröna.
Du har rätt. Sveket från alliansen är monumentalt. Övervaknings- och förmyndarsamhället har tagit rejäla kliv framåt under deras regeringstid. Och de måste straffas för detta.
Precis som valet 2006 kommer valet 2010 att handla mer om att rösta bort något som ogillas mer än att rösta fram något som gillas. Det säger antagligen något om att det politiska klimatet i Sverige inte är som det borde.
Själv tänker jag som liberal lägga ner min röst, och jag hoppas att det är vad andra liberaler också gör. Jag tror inte (längre) på idén att straffa alliansen genom att rösta på de rödgröna eller på (PP). Ett (S)-dominerat regeringsinnehav är förmodligen under alla omständigheter säkrat för decennier framåt efter klåpar-alliansens magplask.
Vad än alliansen gjort är det ju orimligt att lägga ner rösten och låta några som är genuint anti-liberala vinna.
Personligen kommer jag rösta på C som åtminstone vill skära i LAS. Min dröm hade varit att något av de andra borgerliga partierna kunde konkurrera ut moderaterna.
Nej, Johan Y, det är inte alls orimligt om alla är ungefär lika anti-liberala. Då blir det primära att få bort Reinfeldt; i första hand som statsminister och också helst som partiledare för (M). Som jag ser det finns det lika många liberala sandkorn i den rödgröna lådan som i alliansens.
Centerpartiets vackra ord om liberalism kan man numera avfärda som det kvalificerade struntprat det är – bättre bevis på det än innevarande mandatperiod torde vara svårt att hitta.