Barnfattigdomen i Sverige har varit en het fråga i flera år. Håkan Juholt säger sig vara stolt över att ha lyft frågan under sin rekordkorta tid som socialdemokratisk partiordförande. Rädda Barnen uppmärksammar frågan i en årlig rapport – med efterföljande debatt i alla stora medier.
Barnfattigdomen har blivit en het politisk potatis. Den kräver yttersta försiktighet eftersom ingen av förståeliga skäl vill bli utmålad som kallhamrad och hård. Den som ifrågasätter de siffror som barnorganisationerna presenterar betraktas gärna som kall och cynisk, vilket gör att få vågar träda fram.
Men det finns goda skäl att ifrågasätta siffrorna, vilket jag gjort i ett flertal bloggposter (se nedan). Nu gör även SVT:s Uppdrag Granskning just detta (reportaget sänds i kväll).
Rädda Barnen och politiker på vänsterkanten pratar om fattigdom när det egentligen handlar om inkomstklyftor. Det är inte samma sak. Detta förhållningssätt gör siffran en kvarts miljon fattiga barn i Sverige helt uppåt väggarna. Bris gör sig till direkt åtlöje när de på fullt allvar jämför fattigdom i Mocambique och Sverige.
Självfallet finns det familjer med små ekonomiska marginaler. Självfallet kan inte alla åka till Thailand varje år eller köpa de finaste prylarna. Men att påstå att barn går hungriga i Sverige, att välfärdssystemet krackelerat och att de mest utsatta inte får hjälp är en direkt lögn.
För organisationer som Rädda Barnen, Bris och Majblomman finns självfallet en logik i att överdriva och blåsa upp siffrorna över antalet fattiga barn. De motiverar därmed sin egen existens och får stor medial uppmärksamhet. För vänsterdebattörer som Susanna Alakoski, som med utgångspunkt i sina egna erfarenheter har målat en bild av ett Fattigsverige i totalt förfall, är måltavlan snarare den borgerliga regeringen.
När den familj som inte har råd att åka på utlandssemester, eller köpa smarttelefoner av senaste modell till samtliga familjemedlemmar, betraktas som fattig har vi hamnat alldeles fel. Barnorganisationerna gör alla barn en otjänst genom att sätta en orimlig ribba för vad som ska räknas som minimistandard i Sverige. Som om det inte vore nog att barn redan jämför sig med kompisarna på skolgården.
Tidigare bloggat i ämnet:
Fattigdom eller konsten att prioritera?
Känslan av fattigdom
Den så kallade fattigdomen
En glass till
Det är lika viktigt för högern varje gång denna statistisk presenteras att få folk att tro att den politik man driver inte innebär en ökad inkomstspridning och att dom ökningar som sker hos dom redan rika tas längst ner i trappan.
Ökad inkomstspridning är en sak. Den har ökat de senaste åren (och över betydligt längre tid än så). Det är alla överens om. Men det är ju inte det budskapet organisationer som Bris, Rädda Barnen och Majblomman vill få ut. De menar att det finns hundratusentals fattiga barn i Sverige. Alla inkomstgrupper har faktiskt fått det bättre de senaste åren – den ökade inkomstspridningen till trots.
Det är en sak att ha fått det bättre och en annan att ha fått faktiska ökningar som står i paritet till kostnadsutvecklingen.
Hej.
Blev faktiskt chockad av det alakoski så om att fattiga måste väl med få röka. Ja,om det inte drabbar ekonomin eller barnen!!! Jag har precis läst ur alakoskis bok "oktober i fattiga drive" och jag tyckte hon gjorde bort sig på UG.
Den har ökat de senaste åren (och över betydligt längre tid än så).
—————————–
Och pengarna som skickats upp i pyramiden tas nerifrån.Det är alla överens om utom högern som vill vi ska tro att det man man sysslar med är fördelningspolitik som verifierar högerns lögner och att klassamhället inte existerar.