Med risk för att ånyo bli beskylld för att vara ”inte liberal utan konservativ nationalist” som älskar nationalstaten och sviker de liberala idealen, vill jag åter lyfta frågan om fri invandring. Denna gång utifrån den debattartikel som Tino Sanandaji har fått publicerad i DN.

Det finns i mitt tycke från liberalt håll en ganska naiv hållning i frågan. I boken Migrationens kraft hävdar författarna att invandring är självfinansierande och att ju mer olika oss invandrarna är, desto bättre. Sålunda landar de i slutsatsen att det faktum att ”Afghanistan, Somalia och Irak är stora ursprungsländer bådar alltså gott.”

Jag har lite svårt att förstå på vilket sätt det skulle vara särskilt positivt för Sverige som land att ta emot särskilt många migranter från just dessa länder. Rimligen borde det ur ett rent ekonomiskt perspektiv vara precis tvärtom. Ju större kulturskillnader, desto svårare att integreras i det nya samhället. Ju lägre utbildningsnivå, desto svårare att få ett arbete. Det är således ingen slump att arbetslösheten är anmärkningsvärt hög just bland somalier i Sverige.

Det är självfallet uteslutande positivt om ett land tar emot högutbildade personer som snabbt kan komma i arbete och på så vis bidra till tillväxten och välståndet.

Per Ankersjö, liberal centerpartist som jag respekterar högt, replikerar mot Sanandajis smått konspiratoriska tes att Johan Norberg ligger bakom Centerpartiets idéprogram. Jag lämnar den fåniga debatten därhän och fokuserar i stället på själva huvudfrågan.

”Där Sanandaji ser kostnader ser vi människor. Människor med kraft, viljor och rättigheter. Vår utgångspunkt kommer alltid vara att dessa människor är precis lika mycket värda som de människor som råkat födas i ett rikt och tryggt land som Sverige.”

Detta kärnfulla Ankersjös citat förpliktigar. Det innebär i praktiken att alla sociala stödsystem från dag ett tillhör den som flyktinginvandrar i lika hög grad som den som bott i Sverige i hela sitt liv och betalat skatt. Om vi inte låtsas som att alla som kommer hit från Syrien, Afghanistan och Somalia kommer att arbeta och försörja sig själva – ens efter tio år – vet vi att vissa grupper har väldigt svårt att komma ut i en egen försörjning.

Ankersjö vet att det krävs stora strukturella förändringar för att idén om ökad invandring – och på sikt fri sådan – ska kunna bli realistisk och är noggrann med att påpeka detta. Som jag skrivit tidigare behövs stora förändringar på en rad områden, där bostadsområdet är ett och arbetsmarknaden ett annat.

Min inställning är att den som vill leva sitt liv i Sverige ska få göra det. Sverige har oerhört mycket att tjäna på att människor från andra länder och kulturer kommer hit. Men han eller hon ska inte förutsätta att svenska skattebetalare ska stå för fiolerna i år efter år. Vi måste alla förutsättas bära våra kostnader och försörja oss själva.

Detta om något är en liberal princip. Och den handlar förstås i lika hög grad om välfärdssystemet som sådant som om inställningen till immigration.  

Lyssna på debatten mellan Johan Norberg och Tino Sanandaji i Studio Ett.

Tidigare bloggat:
Ängslig migrationsdebatt
Låt oss prata flyktingpolitik