Tre språklärare oroas över tyskans minskande betydelse i den svenska skolan och vill genom att visa på vilket viktigt land Tyskland är, både ekonomiskt och kulturellt, slå ett slag för att vi svenskar bör lära oss tyska.
Jag har berört ämnet tidigare. Svenska elever vänder inte bara tyskan ryggen. Kurser i klassisk grekiska och latin ställs in på grund av bristande intresse. Samtidigt vill skolministern satsa på kinesiska i skolan (vilket är lovvärt men vars reella effekter lär bli marginella).
Tyskland är ett grannland, Sveriges största handelspartner och ett land som vi har mycket gemensamt med. Kanske är det så att minskande intresse för tyska språket är ett symptom på minskande intresse för Tyskland? Nja. Samtidigt reser vi svenskar till Tyskland som tokiga. Berlin är ett glödhett resmål. Väl på plats äter vi tysk mat, dricker Weißbier och njuter av all kultur som huvudstaden har att erbjuda. Allt detta går i dag utmärkt utan att yttra ett enda ord på tyska (även om det alltid är att föredra att kunna lite av språket i det land man besöker).
Faktum: Engelskan är det dominerande språket och lär förbli det under överskådlig tid. Jag skulle önska att det vore annorlunda – ty kunskaper i tyska, franska, ryska, kinesiska och japanska är en förutsättning för att på allvar ta till sig en annan kultur än den anglosaxiska/engelsk-amerikanska. Det spelar således roll vilka språk vi läser i skolan. Språk vidgar våra vyer.
Kanske är det så att om fler med andra språkkunskaper än engelska arbetade i exempelvis TV-branschen skulle den erbjuda en bättre mångfald. Men att fler lär sig tyska innebär inte automatiskt att den amerikanska kulturens inflytande i Sverige minskar nämnvärt (även om det vore högst önskvärt).
Ser vi till det svenska TV-utbudet, som vanliga svenskar fortfarande ägnar flera timmar om dagen åt, är det nämligen löjligt amerikaniserat. Enskilda danska kriminalserier är i stort sett det enda som bryter av den amerikanska dominansen. Vissa TV-kanaler visar nästan uteslutande program producerade i USA. Ett exempel är Kanal 5: En vanlig söndagskväll är 16 av 20 program från första morgonsändningen och fram till midnatt amerikanska. Resten är svenska. Inte ett enda program kommer från ett annat EU-land, Sydamerika eller Asien. Lägg därtill den enorma fokuseringen på USA i svensk nyhetsbevakning (det republikanska primärvalet under 2012 är ett typexempel).
Jag vet inte om kunskaper i främmande språk kan förändra detta nämnvärt. Men mitt tips är och förblir att lära sig ett främmande europeiskt och ett utomeuropeiskt språk. Språket är nyckeln till andra kulturer, och om du inte får den kulturella bredd du önskar i svenska medier är nätet fullt av alternativ för den nyfikne. Var nyfiken.
Senaste kommentarer