I ett antal år nu har EU-migranters tiggeri i Sverige vuxit i omfattning. Det uppskattas att antalet tiggare från främst Rumänien och Bulgarien, de flesta romer, uppgår till runt femtusen personer. Frågan har diskuterats flitigt, men lösningarna har varit få.

För allt åt alla-förespråkarna (i första hand Miljöpartiet, Centerpartiet, Rädda Barnen och en rad frivilligorganisationer) är valet enkelt: EU-migranter ska få tillgång till både boende, vård och skolgång. Svenska skattebetalare ska stå för notan. Verkligheten är däremot inte fullt så enkel som dessa partier och organisationer skulle önska.

Regeringens nationelle samordnare och särskilde utredare Martin Valfridsson presenterade i februari sin slutredovisning i vilken han avrådde från att ge pengar till tiggare och i stället förordade hjälp på plats i EU-migranternas hemländer. Valfridsson fastslog även att samhället måste ha en strikt attityd mot bosättningar på annans mark och att EU-migranters barn ej ska erbjudas skolgång. Överlag var utredningens slutsatser rimliga och något som regeringen bör följa.

Det börjar dock bli bråttom att sätta ned foten. Den nya skollagen från 2013 öppnar nämligen upp för att EU-migranter som stannat i Sverige längre än de tillåtna tre månaderna kan betraktas som ”papperslösa” och därigenom få rätt till mer än bara akutsjukvård. Då kan det bli aktuellt även med skolgång. Och den som har barn som går i skola i Sverige faller under socialtjänstlagen, vilket betyder att kommuner kommer tvingas erbjuda såväl boende som försörjningsstöd till EU-migranter med barn. Detta ökar förstås incitamenten att ta med sig barnen hit.

Skolinspektionen har redan kommit fram till att barnet i en polsk familj som vistas illegalt i Sverige har rätt till skolgång:

Skolinspektionens första beslut som rör EU-medborgare och den nya skollagen fattades i januari. Det var en polsk familj i Olofströms kommun där barnet nekades skolgång i femte klass bland annat på grund av att familjen status var oklar trots att de hade intentionen av att stanna permanent i Sverige. Dessutom påpekade kommunen att pappan inte hade jobb och att Olofström inte kunde anses som barnets hemkommun. Skolinspektionen skriver i sitt beslut att barnet tvärtom ska anses vara bosatt i landet, trots att man som EU-medborgare egentligen ska lämna landet om man inte har fast försörjning efter tre månader.

Skolinspektionen ser beslutet som vägledande. Om detta fall de facto blir prejudicerande, faller hela EU:s regelverk med en tremånadersgräns. Då kommer Sverige i praktiken bli tvunget att erbjuda 500 miljoner EU-medborgare sjukvård, skola, boende och försörjning.

Detta är precis det Martin Valfridsson i diskussioner efter utredningen har konstaterat och varnat för. Det håller inte att ursäkta politiken med att gruppen romer är så liten. Så kan vi inte förhålla oss till nationell lagstiftning. Likabehandling måste råda, vilket faktiskt skapar en situation där Sverige som enskilt land tvingar sig självt att erbjuda alla EU-medborgare full tillgång till socialtjänsten.

I mina ögon är den som har rätt att vistas i ett land i endast tre månader att betrakta som en tillfällig gäst. En turist. Inga länder erbjuder turister boende och försörjning. Den fria rörligheten inom EU ska vi slå vakt om, men dess legitimitet hänger på att den som reser från ett land till ett annat står för sina egna kostnader och följer lagar och bestämmelser i värdlandet. De tiggande EU-migranterna gör varken eller.

Stefan Löfven gillar att prata om ”ordning och reda”. Oavsett om det handlar om svensk arbetsmarknad eller europeisk migrationspolitik ger statsministern utryck för en vilja att ha god ordning på saker och ting. Jag har ingen anledning att ifrågasätta Löfvens goda vilja, men det krävs även handling.

I tiggerifrågan har regeringen hittills legat väldigt lågt. Den har avfärdat ett nationellt förbud. Inte av ideologiska skäl utan synbarligen mest för att frågan drivits av Sverigedemokraterna. När Moderaterna öppnade upp för skärpningar genom att kriminalisera ”organiserande av tiggeri” fann regeringen förslaget ”intressant”. Sedan dess har justitieminister Morgan Johansson tillsatt en utredning som ska presentera förslag på åtgärder mot olovliga bosättningar den 30 maj.

Förhoppningsvis blir detta ett startskott för en mer rimlig hållning i frågan om olovliga bosättningar och det offentliga Sveriges ansvar för andra länders medborgare. Ty om vi hamnar i ett läge där EU-migranter inte bara erbjuds akutsjukvård och skolgång utan även öppnar upp hela socialstaten för övriga Europa, skjuter regeringen legitimiteten för EU:s fria rörlighet i sank.

I ett sådant läge finns egentligen bara en sak att säga:

”Varmt välkommen till den nordliga EU-kolonin Svenska Demokratiska Absurdistan. Här gör vi det orimliga möjligt.”

Tidigare bloggat:
Bra riktning i tiggeriutredningen