Den krisande polisen är i mediernas blickfång igen sedan polismyndigheten släppt en rapport som visar att antalet särskilt utsatta områden fortsätter att öka. Den alarmerande situationen i dessa invandrartäta, trångbodda och kriminellt belastade bostadsområden förstärks av att allt yngre rekryteras till att begå brott.

Vi har ett växande problem med mycket unga lagöverträdare i Sverige. Inte sällan utnyttjas pojkar så unga som tio och elva år av äldre kriminella. Rekryteringsgrunden är god – bara hälften av barnen klarar grundskolan i dessa områden. De är lätta måltavlor för områdets tuffingar.

Eftersom pojkarna inte är straffmyndiga kan de begå brott ”riskfritt”. Detta måste vi komma tillrätta med. Både för att möta upp brottsoffren och för de ungas skull. En kriminell bana måste brytas tidigt. För den som börjat begå brott i 12-årsåldern är straff i 18-årsåldern för sent. I dag är det uppenbart att det svenska samhället inte är rustat för att hantera så unga personer i brottslighet.

Regeringens utredare Karin Sandahl har sett över vilka påföljder som unga lagöverträdare får och föreslår två nya straff för ungdomar i ålderskategorin 15-17 år: ungdomstillsyn och ungdomsövervakning.

Ungdomstillsyn innebär att den dömde måste hålla kontakt med en stödperson och dessutom delta i särskild verksamhet likt dagens ungdomstjänst. Det ska kunna utdömas i mellan en och sex månader. Tanken är att samtalen med kontaktpersonen och den särskilda verksamheten ska uppgå till fem timmar i veckan.

Ungdomsövervakning är mer ingripande och kan innehålla tydliga begränsningar av rörelsefriheten, som förbud att lämna bostaden på helgkvällar eller vistas på vissa platser. Inskränkningarna ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Utredningen föreslår att det straffet ska utdömas i mellan sex månader och ett år.

Frågan är dock vilken verkan dessa påföljder väntas ha. I synnerhet ungdomstillsyn förefaller vara en motsvarighet till en klapp på axeln från en person i socialtjänsten. För den som hamnat i fel sällskap och begått ett misstag kan det kanske räcka. Men för unga killar ordentligt på glid redan i 12- och 13-årsåldern lär kontakt med en stödperson några timmar i veckan några år senare varken göra till eller från.

När unga så tidigt som i mellanstadiet dras in i kriminalitet måste samhället reagera. Inte genom att spärra in småpojkar, men kanske genom att gå på föräldrarna. Det är trots allt föräldrarna som bär ansvaret när deras barn vandaliserar och stjäl. Politikerna behöver ta sig en allvarlig tankeställare, för den här utvecklingen kommer annars att spåra ur fullständigt. Om den inte redan har gjort det på sina håll.

Det finns förslag som rent generellt är steg i rätt riktning. Socialdemokraterna vill avskaffa straffrabatten för dömda mellan 18 och 21 år, vilket välkomnas av allianspartierna. Sverigedemokraterna vill gå längre och sänka straffmyndighetsåldern för att komma tillrätta med kriminaliteten bland yngre.

Att straffrabatterna ska bort är en självklarhet. Detta måste även inkludera hela idén med att den som begått väldigt många brott endast döms för de grövsta. Jag tror emellertid att vi även behöver söka inspiration från andra europeiska länder och se över straffmyndighetsåldern. Vi kan inte ha en situation där unga kriminella skrattar åt polisen.

Min grundinställning är att barn inte ska sitta i fängelse, men någon sorts internering för de 13- och 14-åringar som begår grova brott och dessutom gör det upprepade gånger är berättigad. Det handlar om att bryta ett destruktivt beteende och i viss mån att skrämma den unge genom att visa på att kriminalitet faktiskt får konsekvenser. Samtidigt måste det givetvis finnas en plan för hur den unge så snabbt som möjligt ska kunna få en chans att klara skolan och leva ett vanligt liv.

I dag har vi så kallad sluten ungdomsvård i SiS regi för de grövsta fallen i åldern 15-17 år. Hur effektiv den är bör utredas. Inspiration måste sökas utomlands. Ty vi kan inte låta denna utveckling fortsätta i tangentens riktning.

Goda råd är dyra. Alla förslag måste upp på bordet. Även de obekväma.