Den italienska vänsterns genomklappning i senaste parlamentsvalet har fått Aftonbladet att måla samtiden i undergångstoner igen. Detta, skriver ledarsidans Anders Lindberg, är lika illa (läs: bra) som Brexit och Trumps valseger.
Mot slutet ställer emellertid Lindberg en fråga som tyder på något slags insikt: ”Både partier och medier måste ställa frågan ’varför litar de inte på oss’? Och på allvar lyssna efter svaren.” Det handlar alltså om vad som på politikerspråk brukar kallas att ”ta folks oro på allvar”.
Att lyssna efter svaren har inte direkt varit vare sig Aftonbladets eller det politiska etablissemangets bästa gren de senaste, säg, 20 åren. Att de gamla statsbärande etablissemangspartierna faller ute i Europa, har fått många även i Sverige att darra. Det varnas för EU:s kollaps, för fascismens framväxt, för demokratins fall. Lustigt nog av just de personer som själva anklagar andra för att svärta ned bilden av Sverige.
Man kan tycka att det faktum att denna fråga över huvud taget ställs tyder på ett problem i sig och åskådliggör glappet mellan mainstreammedier och -politiker och de väljare som nu vänder dem ryggen i land efter land. Låt oss ändå försöka besvara den, om inte annat för att ge vissa ledarskribenter lite ro (eller kanske inte).
Det handlar inte primärt om att politikerna roffar åt sig. Till skillnad från vissa andra länder har inte Sverige ett stort problem med att politiker tömmer kommun- eller statskassan och sedan drar. Trots att vi klagar över höga politikerarvoden är de i västerländsk jämförelse tämligen låga i Sverige (politikerlönerna i Italien ligger mångfalt över de svenska).
Ej heller handlar det om att medierna ingår i något slags konspiration och enbart följer maktens minsta vink. Sverige har fria medier, och även om public service är slentrianvänster har vi numera gott om alternativ. Inte minst på nätet.
Nej, för mig handlar det om trovärdighet. De folkvalda ska representera oss väljare och i egenskap av våra representanter inte bara föra den politik vi har röstat för utan också se faror i tid. De folkvalda och deras armada av sakkunniga samt partiorganisationer ska vara utkiken i skeppsmasten och ringa i klockan, gira i tid.
I Sverige är det i stället passagerarna som på område efter område har försökt ringa i den där klockan men bryskt har visats tillbaka till sin plats. (Om nu denna ansträngda analogi ursäktas.) Det är inte så konstigt att folket vill byta ut befälet på bryggan.
Ty vilket förtroende är det möjligt att känna för en makthavare som är rädd för mediedrev och Twitterstormar och därför håller tyst om helt uppenbara samhällsproblem? Hur ska vi kunna lita på en person som misslyckades med att se problemen i förrgår och i går men sedan lovar att lyckas i morgon?
Jag begär inte övermänskliga krafter av våra folkvalda. Bara att de har huvudet någon annanstans än under armen eller där bak. Att de har mod att tala klarspråk. Att de ser farorna i tid. Annars har vi faktiskt, helt ärligt, ingen nytta av den representativa demokratin.
Aftonbladet kallar det nya Europa, där kristdemokratiska och socialdemokratiska partier besegras i demokratiska val, för ett ”dårarnas paradis”. Om det nu är dårar som kommer till makten, borde då inte folket som röstar fram dem också vara dåraktigt? Så mycket för viljan att ”lyssna efter svaren”.
Jag förstår faktiskt inte varför Anders Lindberg skriver en krönika om att det italienska valresultatet skulle vara en ”katastrof” .
Inte heller förstår jag varför det skulle vara en ”katastrof” att Trump vann presidentvalet i USA eller att en majoritet av britterna röstade för att lämna EU ?
Visst, han kan ha en personlig uppfattning om att det är en ”katastrof” att NEJ-sidan vann i den engelska folkomröstningen – precis som jag har en personlig uppfattning om att det var en ”katastrof” att JA-sidan vann i den svenska folkomröstningen .
Jag anser förvisso att det vore en ”katastrof” om 2 miljoner svenskar skulle rösta på Socialdemokraterna i årets val eller om en halv miljon människor skulle rösta på Fi.
Men det är sådana katastrofer som man får vara beredd att ta om man nu vill ha demokrati.
Anders Lindberg behöver egentligen inte ”lyssna efter svaren”. Det räcker bra med att han accepterar det amerikanska, italienska och engelska folkets vilja.
Han skriver så därför att då köper folk tidningen några dagar till. Det finns ingen annan agenda, tyvärr.
Det är viktigt att komma ihåg att ca 9,9 miljoner människor i Sverige köper INTE Aftonbladet 🙂
Aftonbladet med flera vet om att man skitit i det blå skåpet och att skiten dessutom träffat fläkten.Den s.k insikten sitter bara i det faktum att man insett att hur man än gör så avslöjas man av det smetiga och den elaka lodören.Snällt sammanfattat så är det väldigt tydligt i den nutida demokratisynen.
Fritt citerat av Bertolt Brecht: Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?
det är ju det dem gör,
Hej.
Heja heja, mer sånt här – men det borde stå på ledarplats i landets största media!
Det räcker med att läsa salig Tage Danielssons ”Tankar från roten” för att förstå att problemet inte är nytt, eller kopplat till EU, eller invandring, eller ens moderna media – problemet är endemiskt i den socialistiska demokratiska staten Sverige.
Jag tror det beror på att vi blev en demokrati sakta, säkert och i samförstånd istället för via revolutioner; attityden att politikerna styr och folket lyder byggdes in från början då vi har noll och intet av medborgares möjlighet (och rättighet rentav) att delta i landets styre via beslutande folkomröstningar.
Men Anders Lindberg går ju inte och lägger sig fattig, hungrig och trött med värk i kropp och själ, som hundratusentals svenskar gör i inte ringa grad tack vare de ideal och den politik han är en del av.
Varför lita på någon som inget har att förlora å sina lögner?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS Dessutom är sanning en social konstruktion i en kamp om makten. 🙂 DS
Virtanens trovärdighet har fallit som en sten och han ses nu som ett drägg av offentligheten. Jag anser själv att han till viss del blivit utsatt för en hatkampanj från feminizter och tyckare. Virtanen har smädat och hånat folk å det grövsta, ständigt lika infantil och dumdryg, det är inget snack om saken. Men det är fortfarande feminizter som velat gå på en man och låta honom löpa gatlopp, när han inte dömts i domstol.
Min huvudpoäng är att det Virtanen blev utsatt för kan hända män som knullar runt med brudar och helt plötsligt dyker ett gäng feminizter upp och ska ge igen. Då duger det inte med att man försvarar sig, när feminizterna inte anmäler en till polisen utan i grupp utsätter personen för hat, hot, trakasserier; vilket kan leda till uteslutning från vänner, familj och riskera att en blir fysiskt attackerad på gator och torg eller av någon person som vill smälla till en snubbe som blivit anklagad att ha behandlat kvinnor illa eller på något sätt förgripit sig på dem.
Li Engnell och alla andra som vill läsa en artikel skriven av Christer Enander 2006:
”Den Fredrik Virtanen var en helt annan person än den människa som Linda Skugge och de andra pseudokändisarna i Stockholms så kallade innevärld numera refererar till som ”Virre”. Det är svårt att idag känna igen den en gång unge mannen, en ung man som var rätt nyfiken på världen och läshungrig, i den Fredrik Virtanen som nu poserar i Aftonbladets spalter. Nu har han också gett ut en bok som bär titeln ”Olyckligt kär i ingen speciell”. Det är hans bloggar som av någon helt obegriplig anledning hamnat mellan pärmarna i en pocketbok. Det är mest gnäll. Det är mycket kärleksbekymmer på en självömkande och grabbig tonårings nivå. Det är halvkändisar i parti och minut. Det är mycket alkohol. Det hela utvecklar sig till en rapsodisk och utomordentligt långtråkig rapport från en kulturell skymningsvärld. Lite mullrande Wagner i bakgrunden och apokalypsens fyra ryttare och Oswald Spenglers undergångsvisioner på sängbordet hade kunnat förvandla detta mentala skräp till en pubertal utvecklingsroman. Dessvärre saknas till och med den dimensionen. Här finns inte minsta ansats till utveckling på något plan. Här skriver en havererad själ om ett havererat liv i en värld full av havererade existenser. Och det allra mest beklämmande och sorgliga är att han gör det på blodigt allvar. Fredrik Virtanens ”bok” demonstrerar övertydligt bilden av en journalist som sitter såsom fastklistrad i den påhittade verklighet som kvällstidningarna har skapat. Han ser inte ens att kuvösen han sitter i är stängd, tillsluten och lufttät, att han är en fånge.”
http://web.fib.se/visa_info.asp?PostId=21&Avdelning=035&Sidrubrik&e
PS
Inte direkt relevant till bloggposten. Men trovärdigheten Virtanen besatt vid sin tid på Aftonbladet har totalt eroderat. Om inte annat, så skriver jag om Virtanens fall och Enanders analys, för att ge Li Engnell uppslag, och alla andra Fristadsläsare något läsvärt.
Mycket relevant! ”en havererad själ om ett havererat liv i en värld full av havererade existenser.” Wallin o Virtanen är som gjorda för varandra. (Stackars människor). Och dessa havererade existenser, i total avsaknad av moralisk kompass, är det alltså tänkt att vi ska lita på? Det måste uppenbarligen vara något fel på oss som inte gör det… (NOT)
Bra Skrivet! Ibland kan det vara bättre att vara dum och inte riktigt förstå konsekvenserna…… än att inse det katastrofala nederlaget….för att orka överleva käftsmällen.
Hos Anders Lindberg är det dårarnas paradis när annat än vänsteråsikter ges preferens i allmänna och demokratiska val. Slår det honom inte att det kanske är det ständiga ältandet av vänstersynpunkter och -narrativ från politiker och mediafolk eller åt vänster mer eller mindre vinklade åsikter, reportage, rubriksättningar och artiklar – som hans egna – folk är hjärtligt trötta på?
Anders Lindberg vill att vi ska lita på honom, Aftonbladet och sossarna – i den ordningen.Skulle nu svenska folket vara såna idioter att man faktiskt gör det får man skylla sig själva och tugga i sig sitt tragisk öde utan kräkreflexer.
Never trust a man who says, “trust me.”
Chico Marx träffade rätt med repliken: Who you gonna believe? Me or your own eyes.
Hans
Din blog post och vissa av kommentarerna fick mig att minnas en vis Marcus Birro
Som fick löpa gatlopp för några år sedan.
Googlade honom och han har bloggar om samma ämne förra veckan
http://marcusbirro.blogg.se/2018/march/det-fruktansvarda-hyckleriet.html
Ekonomisk korruption är på bred uppgång i Sverige men vi är sedan länge världsmästare på vänskapskorruption. Frågan är om inte denna typ av korruption är den fulaste och tarvligaste korruptionstypen beroende på att den är så svår att avslöja.
Min morfar var i byggbranschen i Malmö på 50. 60 & 70-talet. Det var en enorm korruption. S delade ut byggena till sina kompisar så som Hugo Åberg som på så sätt kunde bygga upp en stor förmögenhet. När man mäter korruption tror jag inte sådant kom med. Likadant har det varit i Göteborg under lång tid.
Likadant här enligt föräldrarna i samma bransch (en kommun i Stockholms län). Det skulle fixas och byggas gratis åt kommunpamparna på 60-70-talet i utbyte mot stora entreprenader.
Vi har en elit som vill censurera och begränsa informationen.
Varför skulle vi lita på dem?
Nu har Pascan varit utsatt igen.Tur då att hon skyddades av en mänsklig kärleksmur.
Men går det att lita på?
Stackars Pascan har en tendens att bli utsatt mest hela tiden faktiskt.Till exempel har hon anklagats för att plagiera sina artiklar inte bara en utan flera gånger.Vem vet om inte den mänskliga muren, eller för den delen utsattheten, inte är något Pascan läst någonstans och sedan plagierat?
Riksdagsledamot Tina Acketoft, (L) talesperson i EU-frågor, beskriver med sorg i hjärtat hur en naiv EU-skepticism sprider sig i Sverige.
Ovan kan man se hur en naiv skepticism också emot den eminenta Alexandra Pascalidou sprids.Båda dessutom troligen från ryska trollfabriker.
Att inte kunna lita på EU, Folkpartiet, Acketoft eller Pascalidou betyder slutet på världen som vi känner den och att sanningen offras
till förmån för ryska trollfabriker som Google och de andra.Regeringens förslag om ökad censur och minskad läs-och-skrivkunnighet
i dagens moderna skola är därmed det enda som kan rädda oss från ett öde värre än döden.Det är tur att våra folkvalda kraftfullt
kan tänka sig att rädda oss om vi bara ber tillräckligt snällt!
Ovanpå det sprids ett rykte och #FakeNews om att Mona Sahlin får sin lön utmätt för en skatteskuld av Kronofogdemyndigheten vanligen kallad Kron-Kalle.
Precis som om Mona, efter alla år i riksdagen, inte skulle ha råd att betala sina skulder? Bara lönen hon gav den f.d livvakten uppgår ju till den dubbla summan av vad som mäts ut.Mona och Alexandra har länge varit de ryska trollfabrikernas favoritmål som alla vet.Nu blir det äntligen ordning och reda på det!
Hon har sannolikt inte deklarerat alla inkomster, dvs. undanhållit skatt.
hur fan kan man lita på sådana människor som skattefifflar och även regeringar och riksdagar som bara ljuger hela tiden dagar i ända och ett EU som vill styra alla länder med diktatur det går bara inte folk måste begripa det och även förstå att sverige är mer en någonsin nära avgrunden och att vi närmar oss mer och mer i dess svarta hål det är dags nu gott folk att kedjar i fast sverige runt en stolppe så vi inte faller handlöst ner där i .