– Patienten var väldigt frisk, sade läkaren.
– Men han dog ju!
– Man kan inte döma en persons hälsa utifrån en enskild dag, avslutade läkaren.

Något skaver i den svenska självbilden, och i synnerhet i den bild som regeringen och dess stödpartier vill bygga av tillståndet. Landets ekonomi sägs gå som en Volvo, eller Tesla för den är lagd åt det hållet, statsskulden är låg och sysselsättningen den högsta som någonsin uppmätts.

Samtidigt: tillväxten för året beräknas till futtiga 0,6 procent räknat per capita, alltfler har kommuner allvarliga likviditetsproblem och sysselsättningsmåttet är ett tämligen värdelöst mått.

Den sittande statsministerns recept sedan tillträdet för drygt fyra år sedan har varit att strössla pengar över problemen. Detta har varit busenkelt eftersom vi befunnit oss i en global högkonjunktur. Skatteintäkterna har strömmat in. Men pengaregnet över kommuner och olika verksamheter har förstås inte löst någonting i grunden, bara släckt bränder tillfälligt.

För att inse hur dåligt rustat Sverige är efter en lång högkonjunktur kan vi blicka bakåt. Minns Göran Persson, vars mål var ”full sysselsättning” och där Sverige runt millennieskiftet hade 4 procents arbetslöshet? En sådan siffra brukar betyda att alla som har rimliga chanser att få arbete också arbetar.

Spola fram knappt två decennier och arbetslösheten i en strålande högkonjunktur har parkerat på över 6 procent efter att ha minskat mycket långsamt. Lägre kommer den inte bli eftersom ekonomin bromsar in och konjunkturen nu sakta vänder. Socialdemokraterna kommer tillsammans med sina nyfunna vänsterliberala vänner få hantera lågkonjunkturen, vilket kommer bli… intressant.

”Sysselsättning” är ett begrepp som politiker älskar. Det är nämligen sådär underbart flexibelt och kan i praktiken betyda i stort sett vad som helst. ”Självförsörjande” hade varit ett bättre mått på hur det faktiskt står till på svensk arbetsmarknad. Men i takt med att de så kallade lönestöden – arbeten där staten står för nästan hela den anställdes lön – byggs ut, finns inget intresse för sanning och konkretion i den politiska debatten.

Tillståndet i nationen definieras emellertid inte enbart av det ekonomiska läget och vilken leverans som hårt arbetande människor får på sina inbetalade skattepengar. Det handlar även om hur samhället behandlar sina mest skyddsvärda.

Att alltfler barn utsätts för rån har vi redan konstaterat. Vi kan också påminna om att den utländska medborgare som våldtar någon i Sverige, och lägger detta till tidigare brottslighet, slipper utvisning.

Detta har Högsta domstolen fastslagit. Inte för att personen har barn, som justitieministern hävdar är ett kriterium, utan för att denne har vistats länge i Sverige (i domen konstateras att mannens anknytning till Sverige inte är särskilt svag, trots att han saknar både familj, bostad och arbete här). Tillräckligt länge för att hinna fällas för flera brott, uppenbarligen. Föga förvånande jublar vissa advokater.

Slipper utvisning gör även den man som knuffade omkull en 86-årig kvinna och stal hennes handväska. Brottet är inte tillräckligt allvarligt, anser hovrätten. Det var ”bara” stöld och ofredande.

Även detta är ett svar på hur tillståndet i nationen Sverige är. Som bekant utvisas den arbetskraftsinvandrare som inte tagit ut tillräckligt många semesterdagar.

Så hur är tillståndet i nationen? Om man drar jämförelsen med ett hus är ovanstående exempel på omfattande mögel. Fasaden må vara fin, men dess insida håller på att ruttna.

Fler måste bry sig om hur det faktiskt ser ut, inte hur politiker vill beskriva att det ska se ut. Annars är en förändring inte möjlig.