USA:s näste president Joe Biden lovade i sitt segertal att ena landet, att vara hela folkets president. Det lät lika ihåligt som det alltid gör när politiska ledare lovar sådant alla vet att de inte kan hålla. Floskler.

Jag kom att tänka på de svenska Socialdemokraterna när jag hörde talet. Partiets gruppledare Annelie Karlsson och ordförande i justitieutskottet Fredrik Lundh Sammeli begick nämligen en debattartikel nyligen där de hävdade att ”trygghet för vanligt folk är och har alltid varit socialdemokratins främsta mål.”

Jag höll nästan på att tappa kaffekoppen, kissa på mig och få en stroke samtidigt. Har de över huvud taget ingen skam i kroppen? Självfallet inte. Donald Trump anklagas ständigt för att vrida verkligheten till sin egen fördel, att sprida lögner och skriva om historien, men vad är det Socialdemokraterna gör om inte just detta?

Karlssons och Lundh Sammelis text ska tydligen ses som någon sorts självkritik. Men vid sidan om en enskild mening (”här finns anledning till socialdemokratisk självkritik”) är debattartikeln i praktiken ett angrepp på den svenska högern och en utläggning om den socialdemokratiska trygghetsvisionen. Ungefär lika intressant som snöblask en novembermorgon.

Någon fördjupning i socialdemokratins egen ansvar för problemen som beskrivs görs inte. Men bakgrunden är välkänd. Ingen har undgått utvecklingen de senaste decennierna, men när Brås skolundersökning visar att 48 procent av landets elever i nionde klass uppger att utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexbrott under det senaste året börjar allvaret månne sjunka in hos alltfler. Pojkar rånas och misshandlas, tjejer utsätts för stöld och sexualbrott.

Tidningen Mitti har skrivit om problemet utifrån ett Stockholmsperspektiv, och polisens syn på det hela är symptomatisk för hur det officiella Sverige sett på problemen under lång tid. Polisen bekymrar sig inte så mycket om brottsoffrens lidande som om att rånen mot unga ökar känslan av ”vi och dom”.

Tänk om någon som blivit rånad och kissad på kanske blir främlingsfientlig? lyder den underförstådda oron. Ingen skulle ifrågasätta om en kvinna som misshandlats av sin man i många år börjar känna ett agg mot män, trots att det egentligen är fråga om samma känsla.

”Det får aldrig råda några som helst tvivel om att socialdemokratin står på brottsoffrens sida”, hånler Socialdemokraterna. Om detta nu var sant, varför har maktpartiet inte gjort något åt allt från ungdomsrabatter och straffrättsålder till vittnesskydd under alla år? Varför drev inte partiet på för en striktare migrationspolitik redan för 15 år sedan? Då hade många som i dag är unga brottsoffer sluppit dessa upplevelser.

Sanningen är att partiet ständigt stretat emot när någon föreslagit hårdare tag mot brottslingar, alltid trivialiserat problemen och brunsmetat alla som försökt adressera dem. Framför allt har partiet vägrat se kopplingen mellan sin migrationspolitik, segregationen och kriminaliteten. Klassanalysen håller inte, och då är det lättare att inte göra analysen över huvud taget.

Nu lyfter partiföreträdare bekymren med ordningsproblem på allt från simhallar till bibliotek. God morgon. Vi bör minnas att det var socialdemokraten Roger Mogert som var ute och hävdade att det var främlingsfientligt att påpeka att gäng härjade på biblioteken och lanserade begreppet ”tysthetsnorm”. Det är bara tre år sedan, och partiet tog honom inte i örat för detta utan avpolletterade honom senare av helt andra skäl.

Precis som Joe Biden saknar trovärdighet när han säger sig vilja ena USA har Socialdemokraterna ingen som helst trovärdighet i påståendet att de står på brottsoffrens sida. Det är fråga om besvärjelser, ingenting annat. Sådant borde väljarna ha lärt sig att genomskåda vid det här laget.

Det borde inte vara omöjligt att lägga ihop ett och ett, se samhällsutvecklingen och begripa vad som ligger bakom den. Den som lyckas med detta ser rimligen också vilka charlataner Socialdemokraterna är när de talar sig varma för trygghet på gator och torg. Pyromanens nyfunna fäbless för att släcka bränder imponerar inte.

Tidigare bloggat:
Valet mellan våra barn och de kriminella

Jag kunde inte låta bli.