När fjolåret summerades hyste jag vissa förhoppningar om ett bättre 2018. Inte för att allt, hokuspokus, skulle vända till det bättre utan för att det var valår. Ett valår erbjuder i alla fall i teorin en möjlighet till förändring.

Så här med facit i hand blev det ingen som helst skillnad. Ingen vann valet och svensk politik gick in i ett historiskt dödläge.

Valresultatet var en besvikelse, om än inte jätteoväntat. När jag tittar tillbaka något år ser jag att jag förutspått att Stefan Löfven kommer sitta kvar, och det är så det lär sluta när allt är färdigförhandlat i januari.

Sålunda finns väldigt få anledningar att känna framtidshopp i nuläget. Ett fortsatt socialdemokratiskt styre, denna gång med sannolikt stöd från två meningslösa mittenpartier utan vare sig krisinsikt eller prioriteringsförmåga, kommer inte att lösa de stora samhällsproblemen. Det är en rätt uppenbar slutsats.

Vi vet att utvecklingen har fortsatt i tangentens riktning. Det gäller såväl dödsskjutningar som bilbränder och sexualbrott. Den som tror att en rödgrön regering är rätt konstellation för att bryta denna utveckling tror förmodligen även på tomtar och troll.

Det vi har att hoppas på snarare är ett växande motstånd. Ett motstånd mot genusflummet, kunskapsföraktet, identitetspolitiken, kaffe-och-bulle-approachen i kriminalpolitiken och hela den vänsterinfluerade bidragsstaten. Ska man döma av ens eget Facebookflöde (vilket man nog inte ska) börjar alltfler få nog.

Under året som gått har jag bloggat om vår tafatta regering, om brottsutvecklingen, om galen feminism, assimilation, det knäppa Miljöpartiet, en skola i förfall, Alliansens upplösning, klimatalarmism, public service, Metoo och Annie Lööf. Ett urval av texter återfinns längst ned i denna bloggpost. En rimlig gissning är att det kommer finnas anledning att återkomma till de flesta av dessa ämnen under 2019.

Ett varmt tack till alla som läser och kommenterar. Tillsammans kan vi åtminstone föra ett intellektuellt samtal om staten Sveriges utveckling. Det lindrar faktiskt lite, trots allt.

Ta hand om er så ses vi när vi vänt blad i kalendern och vaknat ur nyårsruset.

Gott Nytt år till alla läsare!